Nyheter Medlemmar Böcker Aktiviteter Forum Recensioner Logga in Just nu läses:

Titel Leopardens öga Författare Henning Mankell Skriven 1990 Antal sidor 298 Läst 2004-08-22 Vald av Dvärg Omdöme 6/10 Datum för diskussion 2004-08-22 Plats för diskussion Hemma hos Dvärg   Recensioner   Direktoern, Betyg 6/10 sammetskavajer Vår vän Henning har i detta bundna verk lyckats få mig att följa med Hans genom en tragisk resa i norra Sverige och Afrikas djupa djungel. Jag vet ej om detta är en sann historia ur Mankells egna tid i Afrika eller ett påhittat alster. Hur som helst beskriver boken, på ett fascinerande sätt, speciella människors handlingar i livet. Tex när en av äggfarmens anställda, Eisenhower, blir avskedat och genom trollkonst får de andra svarta arbetarna att stanna hemma pga rädslan för att bli huggna av ormar. Handlingen i boken är intressant men dock en aning utdragen. Boken kunde ha varit några sidor kortare. Språket är enkelt men målande och fängslande. Budskapet är en aning otydligt men en del tolkar jag som att rasismen är stor i afrika, än i dag. Jag ger Leopardens öga sex röda sammetskavajer. Den kunde ha fått sju men med tanke på bristen på boegighet dras betyget ner. Direktoern.   Dvärg, Betyg 8/10 sammetskavajer Jag blir förvånad av det, i mina ögon, mycket välvårdade språket. Jag har tidigare läst flertalet av herr Mankells böcker och förundras över hans makalösa kunskap att växla mellan ett rent dåligt språk i Wallanderserien, och detta som sagt mycket välskrivna alster. ”Kanske jag kan upphöja det till en livsuppgift, tänkte han, smygtittandet. Jag ikläder mig sorkens skepnad och bryter mig ur mitt sinnrika system av lönngångar... Men ingenting finner han i chiffonjéer och skåp.” Det är stycken som dess som får mig att rysa av välbehag... Själva historien är väl uppbyggd med två parallella berättelser om Hans Olofssons tid i Afrika och hans uppväxt i Norrland. Hur Hans Olofsson tar beslutet att bli jurist och ” en förmildrande omständighetens försvarare” tilltalar mig speciellt. Man kan skönja en hel del kritik i berättelsen. Bland annat hur de svenska biståndspengarna hamnar i fickorna på redan rika människor i detta så tydligt korrupta land Zambia. Jag misstänker att Mankell själv kan ha insyn i detta då han som bosatt i Mocambique och granne med svenska Sida-chefer säkert har sett hur det går till. Samtidigt tycker jag mig kunna läsa ett, från Henning Mankell, försvar i Hans Olofssons berättelse, där han försöker hjälpa till att vara rättvis, men glider över i det rasistiska tänkandet som präglar många av Zambias och Afrikas vita. Summa summarum en mycket läsvärd bok som belönas med hela åtta (8) röda sammetskavajer.   Mästermannen, Betyg 1/10 sammetskavajer I Leopardens öga följer vi Hasse Olofssons enligt min menig bortkastade liv. Han levde halva livet i Afrika utan att riktigt uppnå någonting. En man vars liv tycktes bestämmas av andras drömmar och beslut. Jag har tidigare sagt att Harry Haller i Stäppvargen var den torraste av de torra men till och med han verkar haft ett mer innehållsrikt och roligt liv. Språket är mediokert och mestadels berättat i presens vilket jag tycker är en miss. Historien är ganska innehållslös och karaktärerna lika roliga och intressanta som tjänstemän på en bank i Sörmland. Bokens mening "Åk inte till Afrika" räcker inte för att höja betyget från en röd sammetskavaj till två. Jag var skeptisk redan innan jag började och tydligen var min skepsism helt befogad.   nestor, Betyg 7/10 sammetskavajer Hans Olofsson är en man som söker efter det verkliga, det sanna och en mening i tillvaron. Han ser sig som en hyvens karl som på flykt från ett bökigt förflutet söker efter något. I Afrika ställs dock det mesta på ända och han förstår snart att den verklighet han kommer till ser annorlunda ut än den han förväntat sig. Hans värderingar börjar sakta ändra form och formas själv delvis in i den roll som den vite mannen har haft i Afrika sedan kolonialismens dagar. Mankell ger en bild av Afrika som är komplex. Motsättningar mellan svarta och vita skildras utan förskönande utläggningar. Ingen är utan skuld varken den vite eller den svarte. Skillnaden dem emellan är milsvid i kulturell mening vilket tillsammans med de oläkta såren från kolonialtiden alienerar Hans Olofsson från Afrika. Detta trots hans öppna sinne, hans rättvisepatos, hans förhoppning att kunna leva i harmoni med människor oavsett hudfärg.   Planekonomen, Betyg 7/10 sammetskavajer Leopardens öga bjuder på två mycket välskrivna historier. Vi får följa Hans Olofssons uppväxt i en norrländsk bruksort och hans möte med det mörkaste Afrika. Historierna kompletterar varandra bra och ger oss en målande beskrivning av hur det är att möta livet som ung. Hans uppväxt präglas av rastlöshet och känslan av att inte veta vad man ska göra med sitt liv. Även Hans far har problem och vantrivs i den mörka skogen, han vill till havet. Vi får också en inblick i hur spänningarna mellan svarta och vita ser ut i Afrika och den korruption som råder på denna kontinent. Hans försöker förstå vad som ligger bakom motsättningarna men man får en känsla av att han inte riktigt lyckas, ju mer frågor han ställer desto mindre svar finner han. För er som aldrig varit i norrland under 50-talet och i Afrika på 60-talet kan jag varmt rekommendera detta verk. Det sammanlagda betyget blir hela 7 röda sammetskavajer av materialet sammet.   Propagandaministern, Betyg 6/10 sammetskavajer Jag blev positivt överaskad av denna, i mitt tycke, utmärkta bok. I leopardens öga får vi följa hur Hans Olofson växer upp i en liten ort i Norrland, för att sedan flytta till Afrika. Boken är välskriven och Mankell visar att han besitter ett väl utvecklat vokabulär. Det som gav mig mest var nog beskrivningen om Afrika på senare delen av nittonhundratalet, rasmotsättningarna mellan svarta och vita, samt hur dåligt "systemet" kunde fungera stundtals. Jag har gjort ett tafatt försök att ta reda på Henning Mankells boegighet genom att försöka få fram lite skvaller från den del av släkten som härstammar från samma ställe som Mankell, dvs Svegområdet. Mina efterforskningar visar dock på en vanlig läggning i ungdomsåren, då han tydligen brukade uppvakta distriktssköterskans dotter med böcker och dylika presenter som han placerade utanför hennes hus. Leopardens öga får av mig sex stycken sammetskavajer, och jag rekommenderar de som bara har provat på Mankells "Wallanderböcker", att även ge hans övriga verk en chans.