|
| |
| Direktoern, Betyg 4/10 sammetskavajer |
UlitMatum är en deckare. En helt vanlig mannen på gatandeckare.
Några bovar och några galna eller korrupta snutar. Och sen det här med namnen.. Vad är grejen i deckare att folk ska heta Pärson, Hunter, Evert eller Kurt? Varför inte Niklas, Jerker, Mattias, Johan, Joakim eller Tompis?
Språket är ok och väldigt lättläst. De la Motte lyckas att fånga mitt intresse hela vägen.
Men att framsidan pryds med "Årets bästa kriminalroman" av Svenska Deckarakademin och att GW tycker att de la Motte är, skriver och berättar historier bra säger mig ingenting. Vadå bra? Varför är den bra GW? Och vilka i helvete är Svenska Deckarakademin?
Nej, denna bok passar sig bättre hos mannen på gatan på en camping i Tylösand än i EKFS.
Boken får 4 röda sammetskavajer. |
| |
| Dvärg, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Ultimatum
En deckare som rör politik, polisorganisstionsfrågor och svänger tvärt hela tiden är onekligen svår att lägga ifrån sig.
Addera med "snälla" bud guys och onda good guys så har vi formeln för något som den store GW hyllar.
Någonting får mig att tro att det är just frågorna som rör de organisatoriska problemen inom poliskåren som tilltalar GW, men det är bara en gissning.
Själv tycker jag att det är en spännande bok och jag vänder blad (eller swajpar eftersom jag lånat en digital kopia på biblioteket) efter blad i jakt på svaren på alla de frågor som staplar sig. Och som sidvändare fyller den verkligen sitt syfte men likt de flesta sidvändare så sätter den inga bestående spår.
Jag kan ändå rekommendera boken även om jag är mindre lyrisk än GW. Men jag skulle tipsa om att läsa del ett förs...
7 röda sammetskavajer.
|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 3/10 sammetskavajer |
| Ultimatum är en deckare av klassiskt svenskt snitt. Den har allt som en svensk deckare ska ha. En smart och tuff brud, en förvirrad kille som lyckas lösa massa saker trots att han inte är som alla andra, en massa hårdingar med "coola" namn som Frank Hunter, råbarkade kriminella som egentligen är riktigt hyggliga och en massa korrupta gubbar med töntiga svenska gubbnamn som Pärsson, Nisse Bodman och KåE. Att den har allt detta betyder också att den är precis lika kass som alla andra såna här böcker. Man börjar ju bli hyfsat less på böcker som börjar med mord och sen berättelser om någon familj som inte direkt har något med mordet att göra vid den första anblicken och där det sedan visar sig att just de är mördarna! Inte helt otippat va? Varför i helvete skulle de annars ens vara med? Denna bok blev årets deckare och med den vetskapen drar jag en lättnadens suck över att jag inte läst någon av de böcker den tävlat mot... ännu iallafall. 3 skyddsvästar av 10 |
| |
| Mästermannen, Betyg 2/10 sammetskavajer |
En bok där flertalet personer har tobaksflagor på tungan, en tvåa på smärtan, mycket snack om vilken växel Julia G, en av huvudpersonerna och tillika polis, har på bilen när hon kör och oändligt många ändringar on vem och vad som orsakat brotten i den här mordhistorien. Boken började ganska bra för att i slutet vara riktigt riktigt dålig. Jag kommer inte förvåna mig om ifall jag någon gång får se den här filmen på TV4 någon söndagskväll. Att den är så kass kanske kan att ha att göra med att detta är del två i en serie och att jag inte läst första delen. Därför måste jag dela ut lite späk med hård pärm till den som valde boken. Klargör nu på mötet varför! Resultatet blev att det är väl ungefär som att komma in i filmen lagom efter nyhetspausen med extra reklam.
Mördaren, en svartsjuk streberkvinna som i slutet antingen tar livet av sig eller blir knuffad ut ur ett fönster av hennes man eller någon annan sjuk typ.
En okej bok att läsa bakfull på någon strand men den lämnar inte mycket efter sig. En tvåa på smärtan och en tvåa i röda sammetskavajer. |
| |
| Planekonomen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
| "Han skriver bra och han är bra på att berätta historier" så säger Leif GW Persson om Anders de la Motte som skrivit denna bok. Jag håller med GW på båda punkterna. Språket i denna rafflande deckare är mycket bra och det är lätt att få flyt i läsningen. Det är lite synd att man inte läst den första delen MemoRandom där vi får veta mer om vad som hände ute på Skarpö. Jag har alltid haft lite vaga minnen från Skrapö trots att jag varit där flera gånger. Mannen på gatan, uglu naken guy har nämligen en bosättning på ön där Planekonomen firat flertalet kräftskivor och midsommaraftnar vilka alla har varit blöta tillställningar. Åter till boken. Boken är väldigt lättlästa och Anders lyckas på ett skickligt sätt fläta in de olika historierna som berättas parallellt in i varandra. Historien är full av stereotyper vilket inte är ovanligt för denna schanger. Vi möter den urstarka hjälpten med ett hjärta av guld, den ybersmarta tjejen som lever lite utanför samhället och försörjer sig på smarta småbrott, den osympatiska överklassfjanten, en bestialisk mördarmaskin och några snygga tjejer som ligger lite. Jag blev förvånad att det var en av de snygga tjejerna som var möderskan. Men hon hade ju iof stora händer så det var inte så konstigt när man tänker efter. Jag vill passa på att tacka GW för detta tips och ger boken 7 av 10 blodindränkta gangsterkavajer. |
| |
| Propagandaministern, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Ultimatum handlar kriminalinspektören Julia samt hennes kollega Amante. De försöker nysta i ett polismord som hände på Skarpö i den förra boken i trilogin. Deras överordnade tycker att de skall jobba på andra saker men det berör dock inte huvudpersonerna nämnvärt utan de fortsätter på sitt eget spår.
Språket är inget speciellt och jag saknar lite djupare beskrivningar av huvudkaraktärerna, det känns inte som jag lär känna dom ordentligt. Vad Delamotte däremot är bra på är att skapa spänning och viljan att läsa vidare.
Boken var spännande men inte så mycket mer. Det är väl kanske just det som en bok i den här genren skall vara dock. Jag förärar Ultimatum med 6 stycken röda sammetskavajer.
|
| |
| Raspberry boy, Betyg 3/10 sammetskavajer |
Jag måste verkligen ge cred till denna Anders de la Motte han har lyckats med ett helt nytt grepp inom deckargenren. Skriv en ”fristående” fortsättning på sin förra bok där det enda du som läsare vill är att ha reda på vad som fan hände i första boken. På detta sätt fångar smidigt upp alla som lyckades undvika första delen att läsa den också när man nu blivit tvingad till att läsa andra delen i sin bokklubb. Boken var kass och blev inte bättre av att man endast ville ha svar på vad fan som hänt på den där ön i första boken, vilket man givetvis inte får.
Den får 3 röda sammetskavajer.
|
| |