|
|
| Titel | Vitt brus | | Författare | Don DeLillo | | Skriven | 1985 | | Antal sidor | 366 | | Läst | 2016-12-30 | | Vald av | Finnen i hamnen | | Omdöme | 5/10 | | Datum för diskussion | 2016-12-30 | | Plats för diskussion | Hemma hos Finnen i hamnen |
| | | |
|
| | | Direktoern, Betyg 3/10 sammetskavajer | VItt brus.
En ganska tråkig bok. Kombinationen Hitler, Elvis och giftmoln tilltalar ej mig. Och en jävla massa barn att hålla reda på.
Vitt brus får 3 röda sammetskavajer.
Årets låt i spelistan är: Resan med Torkel. Årets sämsta låt är: He is med Ghost. Jag är besviken Tompis..
Raspberry boy låg bra till som årets bokboeg men hans hat och rasism mot Svenska Akademin är inget Direktoern tolererar. Istället nominerar jag Mästermannen. Imponerande deltagande vid bokmöten trots att han bor på andra sidan jorden. Han har även läst ganska många böcker på sistone. | | | | Dvärg, Betyg 3/10 sammetskavajer | Vitt brus, vad är det för vitt brus Don DeLillo syftar på? Ja jag vet inte efter att ha avslutat boken idag. Visst nämns det vita bruset vid ett par tillfällen, dock mer sällan än ordet nimbus som DeLillo verkar ha en fetisch för. Vad DeLillo vill förmedla med den här boken är en total gåta för mig. Det är sida upp och sida ner med dialoger som är helt osammanhängande vilket för att jag lätt tappar tråden och läslusten. Det är klart att jag inte gör mig själv någon tjänst ned att spara på läsandet till sista dagarna men det är ändå rätt talande att jag la boken åt sidan med ca 15 sidor kvar för att läsa klart senare. Jag kunde inte ens förmå mig att ta mig igenom 15 sidor för att avsluta den.
Bokens huvudkaraktär Jack har en radda äktenskap bakom sig och således en mängd med ungar med olika egenheter vilka vi ytligt får lära känna. Jack är till yrket professor och Hitlerforskare, något som verkar vara ett konstlat tillägg för att göra honom mer intressant, men det berörs knappt senare i berättelsen.
Boken är uppdelad i tre delar där den mittersta består av en händelse med en olycka med utsläpp av ett giftigt kemikaliemoln. Där får vi följa Jack och hans familjs flykt från samhället och det är snarare händelser och skeenden än de tröstlöst osammanhängande dialoger som dominerar de två andra delarna, något som gör att den delen går relativt snabbt att ta sig igenom. Det kan alltså inte sägas om de andra delarna vilket, tillsammans med kommentarerna ovan, gör att betyget stannar på tre (3) röda sammetskavajer. | | | | Finnen i hamnen, Betyg 6/10 sammetskavajer | I denna bok med namnet Vitt brus får vi möta Jack som är en professor inom ämnet Hitler. Han har varit gift fem gånger. En fru har har han varit gift med två gånger om jag fattade allt rätt. Han är nu gift med en kvinna som heter Babette. Själva historien kretsar kring dem, sonen Heinrich som är en riktigt förläst bokmal, deras andra barn som också betecknas som överintelligenta, en pladdrig akademiker med många teorier som heter Murray, ett giftmoln, en forskare vid namn Willy Mink som bär Hawaii-skjorta och Budweiser-shorts och en del andra komplexa karaktärer. Den allra coolaste karaktären är nunnan i slutet som ej är troende alls.
Om man lite kort ska dra vad som händer i boken (det vill säga dra av en spoiler) så är det följande: Del ett, ett flygplan kraschar Del två, ett giftmoln dyker uppå över stan och Jack blir förgiftad och får reda på att han kommer trilla av pinn. Del tre, Jack får veta att Babette varit otrogen med Willy Mink för att få pillret Dylar. Del fyra, Jack drar och skjuter Willy Mink men han dör inte utan lyckas knäppa Jack i armen. Jack ångrar sig och tar Mink till den stenhårda ateist-nunnan för omplåstring.
Varför heter boken då Vitt brus? Min teori är följande: Vitt brus är detsamma som vi brukar kalla Myrornas krig om jag har fattat rätt. Boken precis som "Myrornas krig" myllrar hela tiden med teorier, fakta, dödsångest och varumärken. I det nya samhället utsetts man hela tiden för påverkan. Någonstans i boken har jag för mig att Murray har någon teori om att man måste konsumera för att inte dö. Det är nog det författaren vill klaga på kan man tänka.
Boken var ibland rörig och man pendlade fram och tillbaka mellan att tycka nåt var riktigt kul till att tycka att nåt var tjatigt. Slutet var riktigt rafflande och man hade ingen aning om vad som skulle ske. Slutgiltigt ger jag boken 6 av 10.
Jag nominerar Torkel till den bästa låten och Refused till den sämsta. Överlag riktigt bra låtar!
| | | | Mästermannen, Betyg 8/10 sammetskavajer | Vitt brus är en sjuk berättelse med sköna karaktärer. Favoriten är Heinrich, en pessimistisk son till huvudkaraktären, professor i Hitler, Jack. En annan favorit är Orest, Heinrich bästa polare, vars dröm är att slå världsrekord i att sitta längst i en glasbur med giftiga ormar. Boken utspelar sig i en småstad i USA där man blir översköljd en massa olika berättelser runt huvudkaraktärerns familj, händelser av mer eller mindre allvarlsamhet såsom dödliga giftmoln, otrohet, skumma droger, dödsångest och brända toasts till frukost. Jag kan inte annat än att rekommendera denna bok och den får åtta röda sammetskavajer.
Den sämsta låten i 2016 års lista var Thåströms coverlåt och den bästa var Viagra Boys "Research Chemicals".
Årets nominering till Bokboeg blir Finnen i hamnen med motiveringen att han har skrivit mest nyheter i år på forumet samt att han äntligen hittat hulduret. | | | | Planekonomen, Betyg 3/10 sammetskavajer | | "...Det här ska man börja med om man vill ge sig in i DeLillos värld." Står det på baksidan av denna bok, Efter att ha läst boken är känner jag mig nöjd och kommer inte fortsätta in i denna värld. De kan vara så att boken hade varit bättre på sitt originalspråk och att man tappar roligheten i författarens försök att vara rolig. För mig blir boken mest som ett brus, ett vitt brus. Idén är ganska så rolig med en lärare i nazistkunskap som inte kan tyska. Mötet med de andra nazistbeivrarna är bokens höjdpunkt. Annars finns det inte så många punkter jag kommer komma ihåg från denna bok. | | | | Propagandaministern, Betyg 7/10 sammetskavajer | Vitt brus handlar Jack och hans familj. Jack är den främste inom sitt gebit, vilket är forskning om Hitler. Vi får följa familjen när dom lever sitt vanliga liv och hur dom hanterar en kraschad tankbil med medföljande giftmoln samt evakuering av staden.
Don Delillo skriver på ett sätt som jag uppskattar och jag har lätt att få flyt i läsningen.
Efter första sidorna tänkte jag att den här boken kommer vara grymt bra. Sedan la sig den känslan och den kändes ganska medioker, för att sedan någonstans i mitten med ens bli intressant igen. Ämnet är hur vi hanterar rädslan för döden, antingen för vår egen död eller om den drabbar dom nära oss. Men också exempel på varför det är en sund rädsla och hur situationer skulle kunna falla ut om vi inte hade den.
Jag förärar Vitt brus med 7 stycken röda sammetskavajer. | | | | Raspberry boy, Betyg 5/10 sammetskavajer | I denna bok får man följa en ganska ovanlig familj i en liten sömnig universitetsstad i USA. Det är ganska många ämnen som hinner avhandlas i boken, skumma medicintester, otrohetsaffärer, mordförsök, toxiska incidenter och en hel del ältande om meningen med livet och rädslor. Det låter ju onekligen som en bok man inte borde ha några problem med att plöja sig igenom men jag hade fruktansvärda problem med att hitta inspiration till att plocka upp den. Det om något är ju ett ganska dåligt betyg, trots det så gillade jag ändå det jag läste när jag väl läste, så boken får ändå 5 röda sammetskavajer i betyg.
Bästa låt: Zhong Man Hai - Carsick Cars Sämsta låt: Besvärjelse (Vi kommer älska dig då) - Oscar Danielson
Jag nominerar Mästermannen till årets bokboeg då han gjort en storstilad comeback med läsandet efter att varit på randen att bli förpassad till mannen på gatan och trots att han bor på andra sidan jordklotet förärar oss med sin närvaro på ett så stort antal bokmöten.
| | |
|
|