|
| |
| Direktoern, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Pölsan är en fantastisk bok. Få böcker kan med en så enkel handling fånga mitt intresse att fortsätta läsa till sista sidan är avklarad.
Trots mitt intellekt tycker jag det enkla språk som Torgny Lindgren skriver med är otroligt stimulerande och roligt. Handlingen och sökandet efter den perfekta pölsan är bara
ett substitut för många andra saker man kan leta efter. Tex Herr Dvärgs sökande efter växthormoner eller Planekonomens sökande efter det perfekta knarket.
Detta blir en kort recension av Er Direktoer men detta kommer att åtgärdas senare genom kanske en bjudning på Chamonixpölsa?!
Med hjärtliga hälsningar från bergen |
| |
| Dvärg, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Pölsan av Torgny Lindgren
Boken är skrivet med ett mycket bra men ändock lite annorlunda språk.
Det jag tycker om är Lindgren sätt att skriva på riktigt norrländskt manér.
Dock finner jag historien lite väl tunn, men ändå välformulerad. Boken är skriven som en notis om Lars Hagström och Robert Masers jakt på den ultimata pölsan, samt historien om notisskrivarens nuvarande liv. Flera gånger undrar jag vad som är fiktion och vad som kan vara sanning vad det gäller platser och dylikt. Efter vissa efterforskningar finner jag i alla fall att Avaberget, som det berättas om i boken, finns i flertalet runtom i Sverige vilket inte hjälper mig något vidare.
En skojig detalj är när bokens, eller notisens, huvudpersoner möter författaren själv i en liten by, vilket får mig att undra om det är på något sätt en självbiografi.
En klart läsvärd bok som belönas med betyget 6 sammetskavajer.
|
| |
| Mästermannen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Pölsan handlar om pölsa och mycket annat också för den delen. Man vet inte vad som är uppdoktat eller sant i boken vilket får mig att tänka på filmer som De misstänkta och Big fish. I boken följer man berättelsen om framförallt två män; en skollärare och en före detta SS-chef. Tillsammans delar de en svaghet, den för pölsan. I jakten på olika pölsor får vi följa männen i ett Norrland som inte är helt olikt Paasilinas Finland. Humor blandas med allvar på ett bra och balanserat sätt. Boken var bra och boegig. Tänk er två läderklädda män varav en tysk som åker MC i vildmarken. Det snackas ibland om att skaffa en sidovagn men det vill bara vara de två. Boegigt?
Boken var bra, rolig och ganska pölsig. Betyget blir sju röda sammetskavajer.
|
| |
| nestor, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Karaktärer: En uråldrig gubbe som ljuger ihop notiser. En åldringsforskare som har ångest för åldrande. En symmetrisk byfåne som smyger omkring och spionerar på folk. Handling: Jakten efter den yttersta pölsan. Med ingredienser som dessa tillreder Lindgren en bok på korthuggen kärnfull norrländska. Avslutningsvis lämnar Lindgren läsaren med oklara gränser för vad som är fantasi och vad som är verklighet. Jag har full förståelse för att mannen på gatan inte finner detta särskilt lockande, men för de som tycker det kan jag varmt rekommendera pölsan.
Betyg: 8 röda sammetskavajer
|
| |
| Planekonomen, Betyg 6/10 sammetskavajer |
I Pölsan får vi ta del av två trevliga historier. Vi får både följa en 107 år gammal notisskrivares vardag och den notis gubben skriver. Gubben vägrar bära blöja (till skillnad från en av EKFS medlemmar) och lever ett trist liv på ålderdomshemmet. Det är notisen som lyfter upp boken och vi bjuds på en färgrik beskrivning av pölsor och norrlands skogar och snår. Den klart bästa och skummaste personen är Bertil som smyger sig på de andra medverkande då de minst anar. Boken bjuder på ett lyckligt slut fyllt av kärlek, vällagad pölsa men även ond bråd död.
Det märks att Torgny är en författare med erfarenhet och språket flyter på bra. Han är extra duktig när det kommer till att beskriva olika sorters pölsa och min personliga favorit är viltpölsan. I det stora hela är det en trevlig bok men dock inget mästerverk, vilket kanske kan te sig märkligt efter att vi fått Ellens pölsa beskriven. Det samlade betyget blir sex röda sammetskavajer.
|
| |
| Propagandaministern, Betyg 5/10 sammetskavajer |
Innan jag påbörjade detta verk kände jag mig aningen skeptisk till en bok om pölsa, något som jag kommer ihåg som en äcklig grå sörja i skolmatsalen.
Efter idogen läsning så kunde jag dock konstatera att pölsan verkade betyda något speciellt för norrlänningar.
Jag intervjuade min mormor, då hon är uppväxt i en stad i norra Sverige. Och efter att ha ställt frågan angående korngryn eller inte, så svarade hon aningen upprörd att "det var klart att det skulle vara korngryn i pölsan" och tillade även att pölsan var hennes favoriträtt som barn, så nog har pölsan en speciell plats i norrlänningars hjärtan.
Boken i sig var ganska humoristiskt skriven, men hade nog passat bättre in på någon från Norrland med en närmare relation till pölsa och det norrländska livet.
Det som höll kvar mitt intresse genom hela boken var egentligen Torgny Lindgrens utmärkta språk, trots min sedan tidigare avsky för pölsa så vattnades det i munnen i de stycken där den beskrevs.
Angående boegigheten så får nog en tysk och en svensk som sjunger duett och åker runt i läder/gummi –kläder och provar mat, anses som om än inte jätteboegigt, så i alla fall lite.
Pölsan får av mig betyget fem av tio röda sammetskavajer.
|
| |
| vallpojken, Betyg 2/10 sammetskavajer |
Den troligen självbiografiska berättelsen om svårigheten att skiva och tankarna kring att få drömmarna ner i text har tagit sig form i Pölsan.
Lindas ord och författarens tankar i början av boken beskriver den situation jag befann mig i igår:
”…du är redan på sidan femtitre.
Men det ville han inte medge: redan. Inte redan, redan fanns inte för honom. Man kunde lika gärna säga att han eländigt nog bara hunnit till sidan femtitre, att han sedan länge borde ha befunnit sig på åtskilliga hundratal, han hade blivit uppehållen och försenad….”
Denna stress uppkommen av det av bokklubben hastigt påkallade mötet har satt viss prägling på denna recension. Då boken har skummats för att undvika uteslutning kan vissa mindre moment ha missats. Nog med bortförklaringar nedan följer mina tankar kring Pölsan…
Sökandet som läraren och klädförsäljaren bedriver i boken är troligen inte efter den ultimata pölsan. Tillverkningen av pölsan är beskriven på så vis att det inte kan leda till någon mersmak för själva maten. ”Man skjuter femton ekorrar och flår och tar ut dem… man kokar hela kropparna med grovt salt. Då allt är kokt och mjukt stöter man det urbenade köttet i morteln”. Resan uppfattar jag istället som lärarens sökande efter spänning och att sträcka gränserna (som att äta TBC infekterad pölsa) när han ser sig själv som immun.
Sättet att skriva och ovanstående citat av Linda tycker jag väl illustrerar att det egentligen inte är pölsan och historien däromkring som är författarens huvudbudskap utan snarare den nutida berättelsen av en författares skrivsvårigheter och de där med följande utmaningarna. Chefredaktören och senare kommunens försök att hindra skrivandet för att det konsumerar dyra papper bör väl i så fall återspegla den av Lindgren upplevda pressen från samhället att det som ska skrivas i nutid bör vara sanningsenligt och faktaberikande. Vilket Lindgren uppnår genom att envisas med att visa faktarutor i ramar. De fakta som dock presenteras i löpande text såsom namnen på de fem gator möts vid Potsdamer Platz visar sig inte vara sanna. Detta tar sig utryck i författarens syn på sanningen: ”sanning i sig har ingen verklig tillvaro, det vill säga är ingenting som finns till såsom något verkligt på något som helst ställe eller vid någon som helst tidpunkt eller på något som helst annat sätt”
Med syftet att beskriva författarskapets olika sidor tycker jag att boken är halvintressant. Detta då dessa sidor ej får det djup de förtjänat om författarens tankar hade givits större utrymme än enbart dialogen med Linda. Med fantasin som grund har författaren hittat vägen till en rikedom som hittas av Linda. På sista sidan påbörjar författaren ett helt nytt liv i lyx med Linda, dock utan några som helst tidigare antydningar i boken om vart ett sådant skulle leda. Med utgångspunkt ur syftet och med de sista händelserna som grund tycker jag att boken i stort är, för att citera Linda: ”En notis. En notis utan början och utan slut. I synnerhet utan slut”
Betyget blir en 2a
|
| |