|
|
| Titel | Operation Garbo 1 | | Författare | Harry Winter | | Skriven | 2014 | | Antal sidor | 377 | | Läst | 2015-01-15 | | Vald av | Planekonomen | | Omdöme | 4/10 | | Datum för diskussion | 2015-01-15 | | Plats för diskussion | Moldau |
| | | |
|
| | | Direktoern, Betyg 5/10 sammetskavajer | I Operation Garbo får vi läsa om ubåtsjakter som senare följs av en sovjetisk invasion av Sverige. Ämnet är högst aktuellt och ganska obehagligt. Efter att lagt ifrån sig boken på kvällen, vakna på morgonen och i media läsa om ubåtstrafik utanför Sthlm.
Första halvan är seg med en massa militärsnack. Därefter ändrar boken karaktär och blir riktigt spännande.
Författaren har koll på sin militär och svänger med allt från gradbeteckningar till namn på tuffa kanoner. Betygen sänks dock en aning då han inte valt att använda försvarets förkortning av grodman.
Operation Garbo får 5 röda sammetskavajer. | | | | Dvärg, Betyg 5/10 sammetskavajer | Efter höstens ubåtsjakt i Stockholms skärgård så rotade Planekonomen fram en 370-sidig timbrorapport. En rapport skriven för att påvisa försvarets sårbarhet, eftersatthet, stora behov av ökade anslag samt hur svaga Sverige är försvarsmässigt då vi står utanför Nato.
Vi får dessutom lära oss att vänsterpartister inte är att lita på och att vi troligen har spioner och Spetznas över allt i samhället. Det går helt enkelt inte att lita på någon.
Till en början finner jag boken väldigt intressant och spännande då vi kastas rakt in i ubåtskränkningar och ubåtsjakt. Det är samma fartyg som jagar ubåt som de vi kunde läsa om i den omfattande men samtidigt väldigt skrala nyhetsrapporteringen i höstas. Man kan lätt tro att detta är en rapport som i allra största hast kastats ihop efter dessa händelser dels för att det, som fastslaget ovan, är samma marina styrkor i rapporten som i nyhetsrapporteringen, men också för att den emellanåt är ganska risigt skriven.
Men det är ingen ny rapport vi läser utan en roman som är över trettio år gammal. En del menar att verkligheten överträffar dikten (som det står i förordet eller någon annanstans). Jag vill inte gå så långt men kan tillstå att boken till en början kändes otroligt dagsaktuell. Om jag dessutom väger in mina mest nostalgiska minnen från värnplikten. Den som för 26 år sedan spenderades i Stockholms skärgård, på utkiksplatsen, på en bevakningsbåt spejandes efter främmande ubåtar, så är det riktigt spännande.
Men vartefter lede fi börjar bomba Sverige och vi läsare översköljs av militära förkortningar, vapentyper, efternamn och olika ryska stridsflygplan så ledsnar jag.
Att det dessutom avslutas mitt i allt eftersom detta är första delen av flera görbart betyget inte lyckas komma upp i mer än fem (5) röda sammetskavajer.
| | | | Finnen i hamnen, Betyg 4/10 sammetskavajer | På baksidan av boken Operation Garbo står det att detta verk är en svensk "thriller" i Tom Clancys klass. Att istället beskriva boken som "Ett svenskt försök att slå världsrekord i hur många olika gubbar man kan nämna i en bok på 371 sidor" skulle varit mer passande eftersom läsaren av denna bok fullkomligen översköljs av ett Niagara-fall av gubbar.
Nils, Gustaf, Arnold, Johan Schewenhielm, Tunvig, Grisjin, Knut, Kempe, biskop Runäng, Wassberg, Figge och Torris är bara ett fåtal procent av alla gubbar som nämns på ett mycket kort och lösryckt sätt. Man får aldrig ens en chans att lära känna karaktären ordentligt utan de har bara pressas för sakens skull.
Jag lovar att jag omedelbart kommer att byta namn till "flyggeneral Zoppo" direkt på måndag om det finns någon av EKFS stolta ledamöter som kan räkna upp samtliga gubbstruttar och tanter som man får möta. Jag kastar även in en öl-stövel till denna person. Frågan är om ens Harry Winter kan nämna alla karaktärer i sin egna bok.
Storyn i boken är iallafall att Sovjet attackerar Finland och Sverige för att utöka sitt "skyddsområde" i Östersjöområdet. Låter som ett mycket intressant ämne och det skulle kunnat vara riktigt intressant om Harry inte snöat in på att ha med så många gubbar. Redan efter 30 sidor börjar man bli förvirrad och undra om man missat något och så fortsätter resten av boken. Ny sida, ny gubbe.
Att Harry Winter är en gammal stöt från försvaret tvivlar jag inte en sekund på och jag tvivlar heller inte en sekund på att mina befäl i lumpen läst denna bok cirka 80 ggr var.
Betyget räddas ändå något eftersom en del gubbar hade roliga namn, att man nämnde hotell Torni i Helsingfors där jag hinkade i mig goda drinkar i somras och att de skrev om "kulspruta 58" som jag släpade runt på under hela min militärtjänstgöring.
| | | | Propagandaministern, Betyg 4/10 sammetskavajer | Operation Garbo behandlar det potentiella scenariot där Sovjetunionen angriper Sverige. Boken utspelar sig på 90-talet och storyn i sig känns hyfsat aktuell i och med den politik Ryssland har fört på sistone.
Historien är skriven som en rapport där varje kapitel har en datumstämpel.
Jag tycker att första halvan av boken var riktigt seg med en stor mängd politiskt dravel. Andra halvan var mer spännande och därav lite bättre. Operation Garbo är den första boken av tre och bok ett slutar mitt i handlingen. Detta är störande då den inte är tillräckligt bra för att motivera läsning av bok två.
Jag förärar Operation Garbo med fyra stycken röda sammetskavajer. | | | | Raspberry boy, Betyg 2/10 sammetskavajer | När jag först hörde om Planekonomens bokval tyckte jag att det lät intressant och att det nog skulle bli en rolig bok att läsa. Jag blev dock lite misstänksam när jag fick boken i min hand och såg att den var utgiven av Timbro. För de som inte är medvetna om det så är Timbro en högervriden liberal tankesmedja som under 2015 bl.a. ägnat sig åt att kritisera julkalendern för att svartmåla företagare.
Mina misstankar besannades när jag började läsa boken, maken till försvars- och högerpropaganda har jag nog endast stött på i diverse valmanifest. Att kalla det här för en skönlitterär bok är ett mycket dåligt skämt det är snarare ett rent inlägg i försvarsdebatten. Nämnas kan ju att en av författarna som gömmer sig bakom pseudonymen Henry Winter varit pressekreterare åt Carl Bildt. Så det är med bestörtning jag insett att en medlem i EKFS tagit steget som de flesta sossar så småningom gör efter sin politiska karriär och skamlöst sålt sig till högstbjudande lobbyistorganisation.
Man önskar att Planekonomen varit lite mer viljestark och besparat oss andra i EKFS denna försvarspropaganda men jag tar för givet att det minst sjusiffriga belopp han borde fått för att sälja ut sig så skamlöst nu återfinns i EKFS-kassan. Att Planekonomen hädanefter kallar sig för Marknadsekonomen är något som jag också tar för givet.
Jag måste dock erkänna att det är lite smickrande att EKFS nu anses vara en sådan maktfaktor inom Sveriges kulturelit att Timbro gör sitt bästa för att påverka våra sinnen.
Boken var förresten skit och får två röda sammetskavajer.
| | |
|
|