|
| |
| Dvärg, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Dagarnas skum av Boris Vian
En märklig bok, kanske den märkligaste vi läst i bokklubbens historia. Till och med märkligare än Slumpen spöke som vi läste för något år sedan.
Men bara för att en bok är märklig så behöver den inte vara dålig. Mästaren och Margarita får nog också anses som relativt märklig, men det är den bästa bok vi läst i EKFS historia.
Nu når dock inte detta verk upp till Mästaren och Margaritas nivå. Inte i närheten faktiskt. Den har sina stunder och när den är som märkligast är den faktiskt ganska underhållande. Men den landar trots det på snäppet under medioker/betydelselös, alltså på fyra (4) röda sammetskavajer. |
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Dagarnas skum är skum fransk bok. Författaren Boris Vian älskade tydligen att spisa jazz. Jag misstänker också att han älskar att röka jazztobak. Boken flummar ut redan från början men flummar in i slutet. Tur för mig tänkte jag för jag diggar sådana här böcker mer än jazz, även mer än jazztobak.
Boken avhandlar en kärlekshistoria mellan dandyn Colin och den vackra Chloé samtidigt som man får möta talande möss, Schweizergardister, fanatiska litteratursamlare och mycket annat löst folk. Colin är en uppfinnare av rang och har bland annat uppfunnit pianocktailen som om den fanns på riktigt förmodligen skulle förvandla stora delar av EKFS-styrelse till förstklassiga pianister relativt hastigt. I början är allting i Colins liv underbart och flummigt. De äter ålpastej, åker skridskor och gifter sig, dock får Chloé en näckros i lungan och detta gör att Colin blir pank och får börja jobba. Slutet i boken är mycket mörkt och man fattar att detta inte bara är mumbo-jumbo utan ganska skarp samhällskritik. De delar jag gillade allra bäst är det helt vansinniga kapitlet om när Partre kör högläsning, den fattige Colins samtal om begravning med den likgiltiga Jesus på korset, beskrivningen om jobbet som går ut på att man ska bli misshandlad samt när de klär sig i sportkostym precis som spanjorerna gör när de rör sig i Barcelonas nattliv. Lite för mycket talande möss för toppbetyg men ändå 8 av 10 sportkavajer. |
| |
| Mästermannen, Betyg 2/10 sammetskavajer |
| Den här boken föll mig verkligen inte i smaken. En tråkig kärlekshistoria beskriven på ett dåligt surrealistiskt sätt med karaktärer som inte betyder ett skvatt. Det är latmaskar som sparkar ihjäl oskyldiga människor med skridskor eller hugger ihjäl framstående författare och bokhandlare. Jag läste någonstans att boken först blev känd efter att författaren dött i relativt tidig ålder. Det hade nog varit bäst om han hade valt att gå bort lite tidigare så hade mänskligheten skonats detta dravel. Jag ger boken två röda sammetskavajer. |
| |
| Planekonomen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
| Dagarnas skum är en skum bok som utspelar sig i en knasvärld. Man undrar hur många kilo marijuana, magic mushrooms och LSD som gick åt när Boris Vian skrev boken. Jag blir direkt fängslad av berättelsen när jag börjar läsa. Det är berättelsen om ålen som får mig att vilja läsa mer, mycket smart att fånga den tandkrämssuktande ålen med en ananas. Trots att språket och berättelsen är knasig är det lätt att bli fängslad av berättelsen. Som bekant gifte jag mig tidigare i år. Om jag hade läst denna bok innan mitt bröllop hade jag naturligtvis anlitat två hedersbögar på bröllopet. En av bägarna i berättelsen var för övrigt pervers då han tydligen var en gnutta bisexuellt. Trots att boken bara är 300 sidor lång känns den lite tramsig på slutet. Man kunde skippat 100 sidor utan problem. Boken får 7 av 10 röda sammetskavajer av mig. Hade den varit kortare hade den fått 8 kavajer. |
| |
| Propagandaministern, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Dagarnas skum handlar Colin och hans vänner i 1940-talets Paris. Tongivande är Colin och Chloes kärlekshistoria, kocken Nicolas samt den galet samlande Chick. Första halvan av boken är ganska ljus och kärleksfull för att senare övergå i mörker. Språket imponerar!
Hela boken är skriven som i ett drogrus med allt från ålfiske i vattenkranen med ananas som bete till en kanin som är hälften maskin och tillverkar blå piller.
Vissa delar är lite väl surrealistiska för min smak, men den övergripande känslan är att jag skulle kunna ta upp boken direkt och läsa den en gång till, inte illa! Jag förärar dagarnas skum med 7 stycken röda sammetskavajer |
| |
| Raspberry boy, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Dagarnas Skum av Boris Vian var en mycket positiv överraskning särskilt efter de lågt ställda förväntningar jag hade som endast baserats på bokens framsida. Handlingen i boken känns mindre viktig utan det är världen Boris lyckas måla upp med sin till synes outtömliga fantasi och suveräna bildspråk. Det är en helt surrealistisk värld som på samma gång verkar vara fantastiskt vacker men också mycket skrämmande. Det dör nämligen människor till höger och vänster och ett människoliv verkar inte vara mycket värt. Jag skulle heller inte vilja hamna på en fattigmansbegravning och det verkar gå vilt till på skridskobanorna i Boris värld.
Dagarnas skum föräras med 7 röda sammetskavajer. |
| |