|
| |
| Direktoern, Betyg 2/10 sammetskavajer |
| Saga är en helt vanlig tjej som hänger på Stureplan och tycker hon är jättetuff. Hon känner rätt folk och är feminist. Mycket mer händer inte i boken. Jag förstår inte vad Ramqvist vill säga med boken och ger Alltings början 2 röda sammetskavajer. |
| |
| Dvärg, Betyg 7/10 sammetskavajer |
En bok med hög igenkänningsnivå på framförallt platser men även på skeenden under tonårsuppväxten.
Boken har en del höjdpunkter, som t.ex. de målande beskrivningarna. Det kanske bästa exemplet är när Saga får beskedet om krönikörjobbet på tidningen Södermalm. Hur dörren till telefonkiosken inte gick att stänga och att fyllona utanför bråkade om ett dragspel som någon fått men som en annan hävdade besittningsrätt till för att han var den enda som kunde spela dragspel.
Jag gillar boken men kanske inte den röda tråden, alltså utvecklingen av förhållandet mellan Saga och Victor. Det som håller mitt intresse för boken vid liv är mer det vassa språket och den igenkänningen jag nämner ovan.
Med den motiveringen delar jag härmed ut sju (7) röda sammetskavajer i betyg.
|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 5/10 sammetskavajer |
I denna semi-självbiografiska bok får vi möta Saga som är en hipp mediastudent som ciggar en massa och går på Stureplan. Hon gillar vin och att ligga med en massa fulla gubbar i 90-talsnatten. Hennes morsa är en kulturtant av rang som gillar diskussioner och rödpang. Saga trånar efter en riktig gammal kola-torsk som heter Victor Schantz. Han är en trist och bitter partyarrangör med ytterst slapp kropp.
Låter detta trist? Ja det är det för det mesta också. Ramqvist hoppar ofta i tiden i sin bok, mitt i allt har Saga åkt till Roskilde eller Frankrike utan att det nämns särskilt mycket om det. Istället mals det på om Victor Schantz och hur svinig han är men hur Saga ändå trånar efter honom. Skapligt tunn story.
Jag trodde också att boken skulle vara mer feministiskt skriven, visst beskrivs en massa grisiga, hippa, fulla 90-talsgubbar och hur omoget de beter sig, men allt utmynnar i ett evigt tjat om Victor Schantz vilket förtär beskrivningarna av gubbslemmen. Mer ilska tack!
Det bästa med boken är att den skildrar en del grejor man själv känner igen från förr t.ex Lollipop-festivalen och Primal Scream och hur det var att växa upp på 90-talet. Om jag inte minns fel så blev Raspberry boy bestulen på en sovsäck samt ett flak öl på denna festival. Det kunde dock ha skrivits lite mer om den grådaskiga alkoläskeblasken Hoopers Hooch (sponsor av Lollipop-festivalen) som enligt Direktoern var 90-talets svar på IPA. Vad hände med Hoochen? Finns den fortfarande? Vart försvann den? Var det någon mer än jag som använde den till grogg-virke? Om man fått svar på dessa frågor i "Alltings början" tror jag också att jag givit den lite högre betyg. Ganska bra bok ibland men oftast mest tjatig. 5/10 grunge-skjortor |
| |
| Propagandaministern, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Alltings början beskriver Sagas liv när hon växer upp i nittiotalets Sverige. Det mesta cirkulerar runt tre saker: att ligga med killar, hänga på krogen samt hur det är att komma från ett hem där föräldrarna inte finns på plats tillräckligt.
Karolina Ramqvist språk är trevligt och ganska målande. Karaktärerna i boken läser den allvarsamma leken och det är enkelt att tänka sig att författaren har inspirerats av den och likt halmar Söderberg vävt in en stor mängd stockholmsskildringar.
Jag tycker att de ljuspunkter som finns är språket samt att det är lätt att känna igen sig själv i 90-talets krogstockholm. Förutom det är boken ganska medioker och handlar mest om hur Saga och hennes kompisar trånar efter någon kille eller försöker komma in på krogen som 16åring.
Jag förärar Alltings början med fyra stycken röda sammetskavajer.
|
| |
| Raspberry boy, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Denna bok var verkligen inte vad jag förväntade mig, istället för en brännande femenistförklaring fick man en korsning mellan en Veckorrevynnovell och en historielektion om Stockholms uteliv i början av 90-talet. Hade inte alls mycket till övers för veckorevynnovellen och tyvärr var denna del den bärande i boken och utelivsdelen mest bihang. Boken får därför endast 4 röda sammetskavajer.
Angående Finnen i hamnens kommentar om Lollipopfestivalen så stämmer det att jag besökte den men inte det året Primal Scream var där. Däremot hade han helt rätt i att jag blev av med sovsäck och en del öl. Använder faktiskt armbandet från festivalen som bokmärke. |
| |