|
| |
| Direktoern, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Himmel över London är den första bok av Håkan Nesser jag läst. Och jag blev positivt överraskad. Jag förväntade mig kiosklitteratur för mannen på gatan men fann en bok med helt ok språk och en genomtänkt handling.
Boken efterlämnar en hel del frågor om kvinnor med namn Carla och uppväxten hos karaktären Lars Gustav Selen. Detta gör dock ingenting.
Himmel över London får sju röda sammetskavajer |
| |
| Dvärg, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Boken börjar bra och jag känner redan från start att jag vill läsa mer, veta mer, få reda på hur det ska gå för Milos, hur Irina ska klara sina tvångssyndrom och hur Leonard skulle avsluta sina sista timmar i livet.
Boken är bra uppbyggd med sitt varande av historier i olika tider, om olika personer och platser.
Ibland gick det väl kanske lite väl länge mellan uppdateringarna om vissa personer men då kändes det som en glad överraskning att en plötsligt fick träffa den personen igen.
Tyvärr tycker jag nog inte att berättelsen, eller snarare berättelserna, knyts ihop ordentligt på slutet. Efter en uppbyggnad på ca 515 sidor krävs det nog mer än tio sidor för att få ihop det, i alla fall i min mening.
Men uppbyggnaden fram till slutet, alltså ca 98,5% av boken är riktigt bra så boken får starka åtta (8)röda sammetskavajer i betyg. |
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Jag fick först nässelfeber när jag hörde att vi skulle läsa en bok av Nesser. Jag har nu Nesser-feber och är väldans sugen på att läsa mer Nesser. Det ska jag nog göra så fort någon av de de fina herrarna väljer någon hyfsat tunn bok så att man även hinner med civilt bokläsande.
Jag trodde att Nesser var nån lirare att jämföra med Henning-Penning Mankell och andra dussindeckare men där hade jag fel! Kan dock vara så att Nessans andra böcker är vanligt deckartrams, men det hoppas jag ej.
Boken handlar om en massa pappskallar som åker till London, deras berättelser avhandlas i en skön sörja som ibland är i jag-form och ibland i beskrivande form. Man vet heller inte riktigt om de finns på riktigt eller ej och många av dem verkar ha dubbletter. Läsaren vet aldrig var man har den här boken.
Just sånt här gillar jag istället för den sedvanliga amerikansk-medelklass-gnällspiks litteraturen vi brukar läsa i den här klubben. Jämför med den förra horribla boken som avhandlades. Mer suggestiva läsupplevelser tack! Hela den här boken är antingen helt utan mening eller så har den någonslags mening vilket enligt mig är mycket bra.
Det absoluta bästa var sidan där den italienska hovmästaren blev kallad för "gipskatt". Ett uttryck som vår egen Mästerman gillar att svänga sig med när man reser runt med honom i Europa.
Det enda som är lite störande i boken är att den har lite väl många karaktärer och alla berättelser utvecklas ej helt, något som skapar en del röra. 10+1 karaktärer är kanske inte det helt optimala enligt mig.
En sak jag undrar är vad pommes alá Pompidour är? Jag undrar också lite vem den där frisören som omnämndes flera gånger egentligen var? Jag vet iofs en frisör i Finland som är periodare....
|
| |
| Planekonomen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
| Det var länge sedan vi läste en snabbläst bok i EKFS. Det är märkligt att det kan gå så fort att läsa över 500 sidor. Den gamla regels att böcker får vara max 200 sidor kanske måste omprövas. Himmel över London är en något omständig och rörig berättelse som är full av gåtor. Jag har lite svårt att hänga med ibland och undrar om jag missat något. Det har jag säkert inte, jag är ju trots allt Planekonomemen. Kul att läsa en deckare istället för det eviga läsandet om judar i förorter. Jag har aldrig varit i London så det är tyvärr lite svårt att hänga med var alla personer befinner sig. 7 sv 10 får boken. |
| |
| Propagandaministern, Betyg 3/10 sammetskavajer |
Handlingen i "Himmel över London" kretsar kring Leonard och hans familj och vad de har haft för sig sedan 60-talet. I kapitel efter kapitel får läsaren inblick i hur de olika personerna hänger ihop för att till slut sammanstråla på Leonards sjuttioårsfest.
Språket är bra, Nesser skriver på ett beskrivande sätt utan att bli pratig, det uppskattas.
[Spoilervarning]
Jag såg fram emot att få läsa en bok av Håkan Nesser, då detta är mitt första av hans alster. Jag blev dock orolig en bit in då det verkade som om det kunde finnas övernaturliga element med i boken. Nu var inte det fallet utan Nesser har istället valt att ha med författaren själv i historien och låter denne påverka handlingen genom att interagera med karaktärerna.
Jag tycker att en av de viktigaste delarna i den här typen av bok är slutet, där författaren knyter ihop de olika parallella historierna på något ofta ganska oväntat sätt. Att göra detta genom att blanda in en karaktär som är författaren själv gillar jag inte alls.
Det rör även till det att författaren har byggt storyn på sina gamla vänner som har samma namn som karaktärerna i hans bok, men en helt annan historia. Den klockmördare som figurerar i hela boken ser jag inte heller riktigt vad han tillför.
Jag förärar Himmel över London tre röda sammetskavajer.
|
| |
| Raspberry boy, Betyg 6/10 sammetskavajer |
| Himmel över London är en svår bok att recensera utan att skriva några spoilers. Jag har även svårt att placera boken i något riktigt fack, första tanken när Direktoern avslöjade bokvalet var "åh ännu en dussindeckare man läser ut och glömmer bort så fort man vänt på sista sidan" såna böcker Direktoern verkar vara svag för med andra ord. Det kan man dock knappast säga att Himmel över London är. Jag vill som sagt inte skriva för mycket om handlingen då det lätt blir spoilervarning men boken utspelas till största del i London på 60-talet och i nutid med ett litet gästspel i Svedala också. Jag gillade boken och framförallt hur den var uppbyggd tyvärr tycker jag inte Lars Gustav fick ihop slutet, vilket drar ner betyget. Jag ger den 6 röda sammetskavajer. |
| |