Nyheter Medlemmar Böcker Aktiviteter Forum Recensioner Logga in Just nu läses:

Titel En dåres försvarstal Författare August Strindberg Skriven 1893 Antal sidor 329 Läst 2013-12-27 Vald av Finnen i hamnen Omdöme 6/10 Datum för diskussion 2013-12-27 Plats för diskussion Hos Finnen i hamnen på Pastellvägen   Recensioner   Direktoern, Betyg 3/10 sammetskavajer En dåres försvarstal är en klassiker inom svensk litteratur. En bok som man ska tycka om just för att det är en klassiker. Jag tycker att En dåres försvarstal är en kass klassiker. Strindberg måste ha varit rejält sjuk, förbannad och allmänt bitter efter sitt misslyckade äktenskap. I det tillståndet skriver han boken som genomsyras av kvinnoförakt och misstänksamhet mot allt och alla. Jag fastnade aldrig för boken och tyckte den var rejält jobbig att komma igenom. En dåres försvarstal får 3 röda sammetskavajer   Dvärg, Betyg 6/10 sammetskavajer En skulle enkelt kunna sammanfatta denna bok med Crossesser, bitterhet, hat och dryckjom beståendes av en månadsranson på ett halvt tusen buteljer öl. Jag tyckte boken var relativt seg, speciellt till en början. Men från och med del två så blev den intressantare men utan att för den delen bli särdeles bra. Boken är skriven ungefär som en dagbok fast utan en dagboks kapitel. Det gör att en får en ganska detaljerad beskrivning av de händelser som rör författaren och umgänget med dennes fru. Men tidsperspektivet är nästan inte alls närvarande vilket gör att det utan förvarning gått tio år, något som förbryllade mig. Att August (Ågust) var något av en antifeminist visste jag men i den här självbiografiska boken framställer han sig själv som ett riktigt praktssvin, även om dennes mål antagligen är att påvisa vilken vidrig kvinna han kedjan sig till och därmed hur synd det är om stackars August. Visst framstår fruns beteende som en smula märkligt emellanåt och det var det nog inget tvivel om då det begav sig. Men författarens våldförande (eller som han själv säger, den våldtäkt han har rätt till att utföra i enlighet med äktenskapet) på hustrun ter sig ändock osmaklig, även om en tar i beaktande vilken tid de levde på. Med det sagt så delas det ut en hel del bra tips till oss män. Som att en kan bota hysteri med hot om att skölja en karaff vatten över den hysteriska kvinnan och att en bör piska upp frugan, gärna så snart som möjligt, för att få ett lyckligt äktenskap. Trots dessa utmärkta tips så mäktar detta verk inte med att komma upp till sex röda sammetskavajer i betyg.   Planekonomen, Betyg 8/10 sammetskavajer En dåres försvarstal är skriven av en spritt språngande galen August Strindberg. Boken är en självbiografisk berättelse om hans förhållande med Siri von Essen. Han gör allt han kan för att få henne på kroken men när han väl fångat henne verkar han tycka att hon mest är till besvär. August kvinnosyn är t.o.m. sämre än den vi stöter på i serien Sons of Anarchy. August verkar leva ett kringflackande liv. Hans arbetsgivare verkar inte vara så noga med fasta arbetstider utan det fanns tydligen flex redan i slutet av artonhundratalet. I alla fall om man jobbade på bibblan. Ett annat jobb som verkade trevligt var arbetet som piga, man fick tydligen dricka ett halvt tusen pilsner per månad som piga. Strindberg hade en massa polare runt om i Europa. Vissa av dem kunde inte hålla tassarna borta från hans fru men det gjorde inte så mycket tydligen. Det var mest frugan som fick skit för det. Men när hon hade sex med ett gäng danska manhaftiga lespianer blev August inget vidare glad. Han verkar blivit sur över att hans rykte skulle svärtas ner, att frugan var otrogen var inte lika farligt tydligen. En dåres försvarstal är en riktigt bra bok som gör mig nyfiken på att veta mer om August Strindberg. Den får hela 8 röda sammetskavajer och tv§å blåstrumpor.   Propagandaministern, Betyg 6/10 sammetskavajer En dåres försvarstal handlar om Strindbergs förhållande till Siri von Essen, i boken benämnd som friherrinnan eller Maria. Boken är uppdelad i 4 delar som behandlar de olika faserna från uppvaktandet när Siri var gift med en annan, till giftermål med August i boken benämnd som Axel, till deras skillsmässa. Strindberg skriver som alltid vackert och målande, det är en fröjd att läsa. Från att i början varit lätt uttråkad av historien finner jag mig mer fast i den mot slutet. Till och från i boken blir det mycket tydligt att huvudpersonen lider av svår svartsjuka och han känns många gånger överdrivet paranoid, även om det är svårt som läsare att tolka hur mycket av det som är berättigat. Han uppvisar även en bitterhet som till och med får Dvärg att blekna i jämförelse. Jag förärar En dåres försvarstal sex stycken röda sammetskavajer.