|
| |
| Direktoern, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Det här var en riktigt skön sommarbok. Spännande och lättläst.
Slutet är dock bedrövligt och det känns som om Stefan Mani har helt slut på fantasi.
Skeppet är en bra bok för mannen på gatan och jag är övertygad att den snart ligger i toppen på topplistorna. Men för Bokboegar är den en aning för ointressant och menlös.
Skeppet får 4 röda sammetskavajer. |
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
En islänning som mördat sin fru, en islänning som är religiös men tröttnat på sin fru, en islänning som är fascist, en islänning som är en proppmätt kock, en islänning som är speltorsk, en islänning som är satanist och en islänning som är en kriminell jävel med revolver och kniv.Om detta gäng är representativt för Islands övriga befolkning är det inte så svårt att förstå varför landet är totalt bankrutt.
Den ovanämnda skaran är det persongalleri vi får möta i thrillern Skeppet av Stefan Mani. Han heter nog så för att han har mani på att beskriva trasiga människor. Han gör det dock till en början mycket bra. Personerna växer fram som galna karaktärer i en Guy Ritchie film. En haschrökande skäggig satanist som röker hövdingar och ristar in pentagram på kroppen med glödande ståltråd. Genialiskt! Låter ju nästan som nån som man själv som professionell dårmagnet skulle babblat med i en bar.
Att alla dessa individer heter princip samma sak gör det hela rörigt och boken håller inte hela vägen ut. Mani verkar ledsna på sitt gubbgalleri och avrättar dem rätt snabbt och abrupt. Synd på en annars råhård och havsdoftande bok. |
| |
| Mästermannen, Betyg 5/10 sammetskavajer |
Hej,
den här boken handlar om ett par riktiga råskinn som ska hoppa på en packbåt som ska gå från Island till Surinam. Det är en brokig skara män som alla har något gemensamt: En mörk hemlighet eller förlutet som de går och bär på. Det är allt från hustrumördare, spelmissbrukare, alkisar, kommunister, djävulsdyrkare och till och med en riktig djävel.
Boken börjar riktigt bra och jag gillar verkligen Stefán Mánis sätt att beskriva miljöer och personerna i boken. Det är riktigt realistiskt och man kan känna hur båten gungar när man ska läser den innan sängdax och man vaggas skönt in i sömnen. Man kan känna smärtan av att blivit mörbultad av en hård småstadsgangster och man kan känna kylan och svindeln när man står på toppen av en båt mitt ute i storm på Atlanten.
Tyvärr tycker jag att boken tappar allt i slutet. Historien ballar ut och det blir ett riktigt antiklimax. Jag ger ändå boken fem röda sammetskavajer då det är några av de ballaste råskinnen jag läst om någonsin i en bok. Jag hoppas Stefán Máni kan nå ända fram nästa gång för då är jag beredd att multiplicera betyget med två. |
| |
| Planekonomen, Betyg 6/10 sammetskavajer |
|
| |
| Propagandaministern, Betyg 6/10 sammetskavajer |
"Skeppet" handlar om ett antal mer eller mindre kriminella individer som mönstrar på ett fartyg som skall gå från Island till Surinam. Den största delen av boken utspelar sig under resans gång där man får lära känna en hel mängd konstiga karaktärer. Om man skall använda besättningen på det här skeppet som riktmärke verkar det finnas få normala personer som jobbar på sjön.
Stefán Máni skriver väldigt detaljerat, vilket jag gillar, men det där riktiga flytet tycker jag saknas. Det jag gillade bäst var den mörka stämningen som följde med genom hela boken. Det här är ingen bok att läsa om man vill bli på bra humör och stundtals är den riktigt otäck.
Jag förärar skeppet med 6 stycken röda sammetskavajer. |
| |