|
|
| Titel | Skumtimmen | | Författare | Johan Theorin | | Skriven | 2008 | | Antal sidor | 396 | | Läst | 2010-02-24 | | Vald av | Planekonomen | | Omdöme | 5/10 | | Datum för diskussion | 2010-02-24 |
| | | |
|
| | | Finnen i hamnen, Betyg 3/10 sammetskavajer | Direkt efter det vidriga och obegripliga franska präst-traumat vi läste senast så kastar vi oss nu över en riktig Svenne-Banan action från Öland!
Denna bok har allt som en Svenne-Banan kan tänkas få ståfräs av! En sociopat som heter Nils, en röd-tjutskärring som lever på skattebetalarnas deg, en otrevlig göteborgare som kör Volvo, en helylle snut som gillar pizza och en krogägare som reser runt inkognito och låtsas att han är Taube. Utöver detta filmjölksbleka persongalleri har den taffliga författaren Theorin kastat in en skröplig gammal gubbstrutt som heter Gerloff som vill lattja att han är Hercule Poirot innan han trillar av pinn som huvudperson.
Det hela utvecklar sig till en sunkig detektivhistoria i sann Musse och Långben-stil och jag kan tänka mig att kalla kårar skulle gå över de lättskrämda Mannen på gatans vinterbleka ryggar när de läser om Nisse Kants vilda framfart. Jag själv berörs föga av detta dravel och undrar stilla om vilken pappskalle som helst kan skriva en best-seller i det här landet?
Ett litet plus för att författaren flirtar med Taube och sjömansromantik men det räcker inte på långa vägar till något bra betyg.
Meningen i boken där Gerloff tackar nej till att ligga med en gammal gumma på ett åldersdomshem var också kanon-bra men det räcker inte heller så långt eftersom resten av boken håller så låg standard.
Eftersom det är slöseri med tid att läsa den här boken och tid är pengar kan jag direkt avslöja att det är snuten som är mördaren så att ni slipper läsa den. Med denna vetskap slipper ni också ödsla dyrbar tid på att se en slemmig TV-dramatisering av Skumtimmen med den där dubbade tysken från Beck i huvudrollen. Grattis!
| | | | Planekonomen, Betyg 7/10 sammetskavajer | I Skumtimmen får vi följa några åldriga privatdeckare på norra Öland som försöker lösa ett över 20 år gammalt brott, det mystiska försvinnandet av en av privatdeckarnas barnbarn. Gerolf är gängets ledare och tillika farfar till Jens som den försvunna pojken heter. Morsan till pojken är också med i boken och hon heter Julia.
Det är synd att inte Gerolf har varit inblandad i utredningen av mordet på Olof Palme för då hade mordet troligtvis varit löst redan 1986. Gerolf är nämligen en hejare på att utreda mystiska försvinnanden trots sin höga ålder.
Parallellt med historien om Gerolfs utredning får en annan historia berättad för oss. Historien om Gerolfs huvudmisstänka, Nisse Kant. Nisse kant är en obehaglig typ som är riktigt bra beskriven. Han är en sådan där kille som man inte ville ha i sin skolklass när man växte upp.
Författaren lyckas lura mig att det är Nisse Kant som har rövat bort den försvunna ungen men på slutet får vi reda på att så inte är fallet. Det är istället en snut som försöker få Gerolfs dotter säng som har kört på ungen. Slutet är mycket rafflande och skulle platsa i en actionfilm. Kan det bli mer effektfullt än en slutscen som utspelar sig på natten vid havet med regn, piskande vind och en helikopter?
Skumtimmen är en bra deckare och Johan Theorin som författaren heter har lyckats skicka en både spännande och ruggig berättelse. Både miljö- och personbeskrivningarna är mycket bra vilket gör att Skumtimmen föräras med 7 röda sammetskavajer.
| | | | Propagandaministern, Betyg 4/10 sammetskavajer | Skumtimmen av Johan Theorin
Skumtimmen utspelar sig på ett dimmigt Öland. Boken handlar om en pojkes försvinnande på 70-talet, hur det påverkade personerna runt honom samt hur de försöker lösa mysteriet trettio år senare.
Theorin skriver ganska trevligt och beskrivande. Han lyckas bra med att förmedla den ganska otäcka mörka stämning som genomsyrar hela boken.
Nu tillhör väl i och för sig inte deckare min favoritgenre, men jag kan inte påstå att jag gillade skumtimmen sådär värst mycket. Skumtimmen känns som en blandning av en småtrevlig pensionärsdeckare á la miss Marple och en mörk otäck rysare. Jag undrar vilken den tänkta målgruppen är för detta, jag ingår nog inte i den i alla fall. Kanske passar den Finnen i hamnen bättre, han brukar ju gilla gamla gubbtjyvar.
Jag förärar skumtimmen med fyra stycken sammetskavajer.
| | | | Raspberry boy, Betyg 4/10 sammetskavajer | | Skulle kort vilja beskriva detta som en så gott som spänningslös deckare trots detta var den småtrevlig att läsa. I boken får man följa en far och dotters jakt på sanningen om dotterns sons mystiska försvinnande på Öland för 30 år sen. Man får även följa en hemsjuk mördares förehavanden under dessa 30 år i en del tillbakablickar. Jag tyckte boken var helt ok förutom det faktum att den inte var spännande för fem öre, vilket är lite poängen med en deckare. Dessutom tycker jag att slutet av boken var alldeles för krystat. Jag ger den betyget 4 röda sammetskavajer. | | |
|
|