|
| |
| Direktoern, Betyg 6/10 sammetskavajer |
I Therese Raquin får vi följa Therese och Laurents trassliga kärlekshistoria. Mord, tärningsspel och män med kvinnonamn är en del av historien.
Detta är en bra bok.
Zola skriver på ett målande och enkelt vis. Han lyckas mycket väl med personbeskrivningar och naturskildringar. Speciellt av äcklet Camille.
Therese Raquin får 6 starka sammetskavajer. Viva la France!
|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Therese Raquin är historian om lusta, begär, otukt och dekokt. I denna gruvliga historia får vi möta ättlingen till en mäktig afrikansk stam och en massa andra misslyckade kanaljer i 1800-talets Paris. Jag hade vid valet av denna bok förväntat mig en läsupplevelse a´la Balzacs pappa Goriot men jag förstår snabbt att så icke är fallet. Zola har kallats naturlismens fader och där Balzac kör på med humor kör Zola på med vidrigheter.
När jag läste avsnittet om när Laurent är på La Morgue slår det mig att jag läst detta tidigare på en svenskalektion på Gymnasiet. Jag minns fortfarande beskrivningarna om de uppluckrade, grönaktiga och svullna döda fransoserna. Även beskrivningen av dekokt får mig att bli intresserad och äcklad. Kanske är detta nästa stålbad för mina smaklökar som surströmming, memma och slovakisk öl-ost. Som bok är Therese Raquin inte lika bra som jag hade hoppats men den visar precis som i pappa Goriot hur illa det kan gå när man klemar bort sina barn. Lyckligast hade nog alla i Paris blivit om madame Raquin gift sig med papa Goriot. Dessa tu tycks vara skapade för varann. Jag skulle inte kalla Zola naturalismens fader utan istället alla kärring-filmer på tv5s fader. Utan Zola skulle nog inte dessa finnas. Som slutsats kan jag säga att boken dog efter mordet. vilket ju faktiskt var väldigt naturalistiskt!!! |
| |
| Mästermannen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Thérèse Raquin är boken om Thérèse Raquin, en mulattjej, som utspelar sig i huvudsak i en fuktig mörk gränd i 1800-talets Paris där Thérèse Raquin lever tillsammans med sin faster och hennes son Camille Raquin, sedemera Thérèse Raquins make, sedemera mördad av Thérèse Raquin och Camille Raquins barndomsvän, Laurent som i sin tur senare gifter sig med Thérèse Raquin och flyttar in i boningen i den fuktiga gränden där de lever ett helvetes liv efter samvetskvalen de dragit på sig vid mordet på Camille tills de tar sitt livet av sig med blåsyra blandat med sockervatten som Laurent lyckats stjäla från en laborator.
Boken är välskriven och jag har sällan läst lika utförliga berskrivningar om fuktiga gränder och dylikt men också tankar och känslor som rollerna i boken upplever.
Man kan summera bokens budskap med: Brott lönar sig aldrid.
Boken får åtta röda sammetskavajer. |
| |
| Propagandaministern, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Thérese Raquin.
Camille växer upp med sin mor och kusin Therese i Vernon. När Camille och Therese blir giftasvuxna så bestäms det att de skall gifta sig, trots att deras förhållande varit mest likt syskons under hela uppväxten. De tre flyttar till Paris och öppnar en butik för sytillbehör. Här kommer Camilles gamla vän Laurent in i bilden. Han och Therese blir blixtförälskade och inleder ett förhållande bakom Camilles rygg.
Zola beskriver mycket verklighetstroget alla känslor som bokens karaktärer kommer i kontakt med, i sann naturalistisk stil. Det blir väldigt målande och man lär känna karaktärernas inre mycket väl.
Jag måste säga att jag gillade den här boken. Karaktärerna kändes så levande att jag faktiskt vid ett tillfälle drömde en mardröm om den, något som aldrig hänt förut. Vissa delar kändes dock lite tradiga. Betyget för detta verk blir 7 stycken röda sammetskavajer.
|
| |
| Raspberry boy, Betyg 4/10 sammetskavajer |
I Therese Raquin får vi följa den unga kvinnan Thereses livsöden i 1800-talets Frankrike. Therese överges av sin far och växer upp hos sin faster Madame Raquin och dennes son Camille. Vilken Therese även gifter sig med vilken tydligen inte anses konstigt trots att de är kusiner och vuxit upp som bror och syster. Detta äktenskap är inte det mest kärleks- och lidelsefulla värden skådat utan de båda kusinerna saknar känslor för varandra helt och hållet. Däremot faller Therese pladask för den ståtliga karlakarlen Laurent som är en gammal vän till Camille. Laurent är Camilles totala motsats, då Camille är en riktigt sorglig ursäkt till man. Tillsammans planerar Therese och Laurent att mörda Camille så att de kan få leva ut sina lustar i lugn och ro utan risk att bli störda. Utan att avslöja för mycket så kommer de undan med att mörda Camille men inte mycket mer då de får fruktansvärda skuldkänslor efter mordet med ganska stora efterföljande konsekvenser.
Boken ger inte någon skönmålande bild av huvudpersonerna och deras liv snarare beskriver han de djuriska, våldsamma och ondskefulla dragen hos människan samt hur vardagligt och tråkigt livet kan vara. Jag tycker att boken var ganska tungläst trots sin korta längd detta beroende på att den är väldigt detaljrik och beskrivande in i absurdum. Jag fastnade på grund av detta aldrig ordentligt i boken utan fick kämpa mig igenom den. Helt värdelös var den dock inte utan jag ger betyget 4 röda sammetskavajer.
|
| |