|
| |
| Direktoern, Betyg 2/10 sammetskavajer |
jPod av Douglas Coupland
I jPod får vi följa Ethan Jarlewski som arbetar på företaget jPod. Förutom Ethans och hans knasiga kollegor får vi även följa hans manodepressiva far och hans cannabis- odlande mor.
I mitt tycka har Coupland misslyckats totalt med boken. Han försöker skriva på ett modernt ”häftigt” sätt och storyn ska vara cool men blir bara löjlig. Att han dessutom har med sig själv i handlingen gör honom patetisk och fånig.
Boegigheten höjer dock boken en aning. Ethans morsa är lite lätt osäker på sin sexualitet och hänger med en halvflata vid namn freedom. Troligtvis har Coupland hittat dennes karaktär ifrån ett gammalt ”Baren” avsnitt.
Jag ger jPod 2 svaga sammetskavajer.
|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Käre Ronald McDonald,
Jag har sedan första gången jag såg dig alltid fascinerats av din outgrundligt udda frisyr. Man drar paralleller till Bobby Ewing när man ser den, frånsett att ditt hår är alldeles knallrött. Har det alltid varit så eller är det något som din koncern har fått dig att göra? Jag har läst att rödhåriga tål solen sämre eftersom de har mindre pigment i huden men maken till blek hy har jag aldrig skådat. Vilken solskyddsfaktor använder du egentligen herr McDonald? 147? Jag hoppas att du inte tar illa upp men jag undrar också hur du kan vilja sprida din dåligt kryddade och äckliga mat över hela världen? Det får dig att framstå som en pajas och och oduglig kock jämfört med andra försäljare av mat.
Anledningen till att jag skriver till dig är att jag som medlem i den eminenta bokklubben EKFS precis läst en bok vid namn "jPod" där man liksom mig valt att skriva en kontaktannons till dig. Jag är dock inte intresserad av någon sexuell relation eftersom jag inte tänder på clowner med en hy lika kritvit som någon kalkskyfflare i Blekinge men är intresserad att fråga dig om du ville testa på att gå med i vår förening som börjar tryta på medlemmar. Dock är vi inte intresserade av någonsorts "klassens clown" utan endast ett seriöst försök att komma med i föreningen accepteras. Den senaste boken jPod var för övrigt ett mycket intressant verk som tilltalade mig, något som inte tilltalar mig är den sorts effektsökeri som man ofta ägnar sig åt i dagens lite "hippa" litteratur. Vi har i bokklubben tidigare sett spår på detta i Safran Poers bok och jag tycker inte att det är särskilt kul att sitta och bläddra förbi en massa sidor med en massa siffror på. Detta är inte heller bra för miljön, men det är väl något som du herr McDonald valt att strunta i för en herrans massa år sedan! Effektsökeri utan poäng! Boken hade dock ett roligt persongalleri och var riktigt kul att läsa så jag tilldelade den 7 röda sammetskavajer av 10 möjliga. (Våran bedömningsskala). Jag hoppas att du gör en seriös insats att försöka komma med i EKFS för det skulle vara mycket intressant att höra en köttclown ge sin syn på litteratur.
På återhörande
Finnen i hamnen |
| |
| Mästermannen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
I Jpod kryllar det av udda karaktärer till majoriteten av slaget datanörd. Huvudpersonen Ethan kan väl anses vara relativt normal i denna röra av personligheter som wannabeskådis/danstävlande farsa eller marijuanaodlande/wannabeflata-morsa för att inte nämna alla hans kollegor på spelföretaget. Det räcker kanske att nämna att en heter Cancer Cowboy och en annan John Doe.
Runt dessa karaktärer skapas en orginell och skrivad story där man ibland krockar med verkligheten som t ex 27 sidor av talet pi så när som på en siffra. Dessa inslag tycker jag i längden blir lite tråkiga.
Annars så skrivs det en hel del matnyttigt. Jag hade väl mina aningar om att IT-arbetare brukar bära längärmad T-shirt men det var skönt att få det bekräftat. Andra saker som fick mig att fundera var "förordet" där det manades att man borde söka nytt jobb om någon i Indien kunde göra samma sak som du. Veckan efter jag läst detta fick jag reda på att min nya arbetsgivare ska öppna en konsultbyrå i just Indien med 50 anställda. Boken känns ganska så aktuell. Jag blev nyfiken på att prova den där alkoläsken Zima som jag drömde om härom dagen 2 månader efter jag läst klart boken. Vad kan detta vara tecken på? Jag förundrades över varför Mark inte visste vilka i familjen Ingalls och huset på prärien var för program. Andra orginella inslag är at man stöter på författaren i boken som dessutom kommer på en jättebra uppfinning. En jordglobsskärm som kan användas i t ex undervisning. Ball idé och bra bok = 8 röda sammetskavajer. |
| |
| Planekonomen, Betyg 5/10 sammetskavajer |
| jPod är en bok om ett gäng datanördar som jobbar på ett spelutvecklingsföretag i Kanada. Hela denna bok kretsar kring nördiga saker och det är det som gör boken läsvärd, det är helt enkelt kul att läsa om nördar och vad nördar gör och tänker. Att författaren är med i boken är ju också lite skoj men det blir inte överdrivet skojigt bara för det. Boken är rolig att läsa men den lyckas tyvärr inte blir mer än rolig, den blir lätt tramsig och en smula rörig. Det känns lite som att Douglas Coupland inte hade någon klar plan med boken när han började skriva den utan att den växte fram under skivandets gång. Det finns vissa bra partier med kinesiska båtflyktingar och galna clowner. Som Planekonom kräver man mer än så, man nöjer sig m.a.o. inte med det lilla, man vill ha en bra bok i ett bra format. Min gissning är att jPod är en bok i Propagandaministerns smak och att han kommer att höja den till skyarna. Jag ser inget fel i att höja jPod till skyarna men det är inget som jag Planekonomen tänker göra. Jag ger boken istället fem av tio sammetskavajer och ser fram emot att sätta tänderna i nästa bok. |
| |
| Propagandaministern, Betyg 7/10 sammetskavajer |
jPod av Douglas Coupland
I jPod får vi följa med in i Ethans värld. Ethan jobbar som spelutvecklare på en avdelning som kallas jPod. Har man väl börjat där så verkar det inte gå att komma därifrån, ungefär som i ett dataspel när utvecklaren gjort en miss. Boken fokuserar på Ethan, hans vänner på avdelningen, hans familj och diverse andra personer som figurerar i dessas omgivning.
Vid en första anblick såg det ut som att det skulle ta en stund att komma igenom jPod, men detta var inte fallet då många av sidorna använde ett väldigt stort typsnitt eller var helt fyllda med nummer. Språket är ganska varierande genom hela boken, det känns som att Douglas försöker få en att komma i olika stämning genom att använda olika typsnitt och storlekar på olika ställen. Ibland fungerar det, ibland inte.
Jag är antagligen precis mitt målgruppen för detta verk och jag får säga att jag uppskattar humorn. Det jag inte tycker faller så väl ut är hur Douglas t ex fyller massor med sidor med primtal. Dessa bläddrar jag bara förbi och då känns det som om han har avverkat en hel del regnskog i onödan.
Mitt betyg på jPod blir sju stycken sammetskavajer. |
| |
| Raspberry boy, Betyg 7/10 sammetskavajer |
"jPod" är berättelsen om en grupp spelprogrammerare och deras till synes oinspirerande vardag. De spelar Tetris, googlar sig själva och sin omgivning och undviker att söka någon mening med livet. Trots detta lyckas huvudpersonen Ethan hamna i den mest osannolika situationen efter den andra. Det är väldigt mycket IT-referenser i boken och Coupland har även varit snäll nog att lägga in lite knep och knåp i boken. Jag är ganska övertygad om att vår kära Propagandaminister både klurat ut vilket nolla som inte var en nolla och vilket primtal som inte var ett primtal.
Boken var mycket lättläst och underhållande men det är inte en bok som etsar sig kvar minnet. Vill man ha en roande och avkopplande bok på en tråkig flygresa eller dylikt kan jag starkt rekommendera jPod. Den får betyget 7 röda sammetskavajer av mig.
|
| |