|
| |
| Direktoern, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Män som hatar kvinnor är en rafflande deckare som håller läsaren på helspänn genom hela boken.
Språket är helt ok utan att glänsa och historien är invecklad men välgenomtänkt.
Jag tycker det är synd att Lisbeth och Mikael inte fick till det.. Detta sänker betyget en aning. |
| |
| Dvärg, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Detta var en klart läsvärd bok, som man lätt sveper igenom men att man för den sakens skull inte utan att lämna avtryck.
Om man kan klassa den som en kriminalroman så skiljer den sig en del från övriga klassiska "deckare". Det tar till exdempel över hundra sidor innan man ens får reda på att ett mord begåtts, inte som annars är vanligt, redan på andra sidan.
Storyn kändes snudd på klockren och belönas med sju röda sametskavajer. |
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
| Män som hatar kvinnor är den senaste boken som lästs av den udda samling personligheter som ingår i det celebra sällskapet av högkulturella, högintelligenta och högintellektuella karlar som går under namnet EKFS. Boken handlar om en riktig glidare vid namn Mikael Blomqvist. Han är inte svår att gilla eftersom det i min klass i högstadiet fanns en person vid namn Mikael Blomqvist som var hårdrockare och kom från en byhåla som heter Örsundsbro och ligger mellan Enköping och Uppsala utefter riksväg 55. Micke var expert på att göra bomber och mäsk hemma i sina föräldrars garage. En gång kastade jag och han färg på en tant som gick förbi utanför lektionssalen för bild på S:t Iliansskolan och blev inkallade till rektor Stig Järvetun för att bli rejält utskällda. Den Micke jag kände var mycket sympatisk kille måste jag säga. Bokens Mikael Blomqvist är en journalist som hamnat rejält i klistret och ska in i fängelse. Till Propagandaministerns förmodade besvikelse verkar Mikael vara vänstersympatitör. Han anställs vidare av en gammal stöt som gillar att florera i brun kofta och fluga för att rota i mordet på en tös vid namn Harriet. Under sitt arbete stöter han på och sätter även på cyber-punkarbruden Lisbeth. De båda lyckas nysta upp mordet på Harriet och avslöjar på detta sätt en S/M mördare i form av ett norrländskt fläskberg som gillar jazz. Under utredningen hinner de bland annat vara med om att tatuera en naken advokat, ha samlag med en dam i 50-års åldern samt att gå på Kvarnen. Jag tycker att boken var riktigt spännande och bra skriven. Ibland var det riktigt äckliga scener som utspelades och man fick nästan kväljningar. Författaren har verkligen lyckats med att skriva en hårdkokt deckare i svensk miljö även fast slutscenen i S/M rummet känns lite lånad ur Pulp Fiction. Dock var boken bra och jag skulle gärna läsa del två som enligt Raspberry Boy´s antydningar redan släppts. För att anknyta till inledningen av recensionen så finns det inte så många likheter mellan bokens Mikael Blomqvist och Mikael Blomqvist från högstadiet förutom att de bär samma namn samt att båda gillar hårdrock. Summa summarum: 8 knallröda sammetskavajer. |
| |
| Mästermannen, Betyg 3/10 sammetskavajer |
Män som harar kvinnor bjuder bitvis på underhållning. Ibland fastnade jag och sträckläste kanske 100 sidor i stöten.
Betraktat ur mina Bokboegsögon anser jag dock boken som ett mediokert verk. Stieg Larssons val att använda sig av engelska uttryck och utförliga beskrivningar av Mikaels iBook är helt onödiga och patetiska. Jag vet inte om författaren försöker briljera med hans IT-kunskaper eller om det är en parodi på hackers och cyberpunkare. Kanske Propagandaministern bättre kan svara på det.
Språket är varken bra eller dåligt. Storyn är som sagt ibland gripande men efter att ha läst boken inser jag att den mest varit tidsfördriv under en bussresa till Norrland och att boken inte tillfört mig särskilt mycket.
Att bygga en historia runt bibliska mysterier, nazism, sex, mord och mystiskt försvunna personer och leverpastejsmackor är enligt min mening inte speciellt orginelt. Vem blir rädd för en gammal nazist vid namnet Harald?
Jag kan bara gratulera Stieg Larsson för att ha lyckats trollbinda mannen på gatan och lyckats sälja så många böcker. Jag ger boken tre röda sammetskavajer.
|
| |
| Planekonomen, Betyg 5/10 sammetskavajer |
| Det här är en vanlig bok som är helt OK. Av någon konstig anledning så känns det som att det är vinter i hela boken. Alla personer är dåligt beskrivna med undantag från den anorektiska datanörden Lisbet Salander. Det knullas friskt i denna kriminalroman och Stieg Larsson hade troligtvis gubbstånd då han skrev boken. Boken är ganska så bra men lite töntig ibland. |
| |
| Propagandaministern, Betyg 6/10 sammetskavajer |
I "Män som hatar kvinnor" får vi träffa på Mikael Blomkvist, en undersökande journalist. Boken handlar om Mikaels efterforskningar i den gamla industrifamiljen Vangers släkthistoria. Till sin hjälp har han Lisbeth Salander, en "hacker" med strulig uppväxt, men vars kompetens och tjänster kommer Mikael väl till hands genom historien.
Denna, Stieg Larssons första bok, ger mersmak. Den är skriven som jag tycker en bra kriminalroman skall vara, med en bra story, mycket spänning och målande karaktärersbeskrivningar. Jag kan dock störa mig på vissa detaljer, som att han hela tiden måste nämna vilket märke något är av (t ex. en Delldator, en iBook et c.), vilken sökmotor karaktärerna använder sig av eller vilket program dom skriver sina anteckningar i, och var man laddar ner detta program! Jag får ibland uppfattningen att han är sponsrad av ett helt gäng företag som ger honom betalt om han nämner dom i sin bok. I övrigt så känns boken lite hafsigt gjord. Omöjliga saker så som folk som åker utomlands för att jobba på .COM-bolag i slutet av 1980-talet, när den första webbsidan kom 1993, bidrar till denna känsla.
Jag hade dock rätt mycket nöje med denna bok, och jag kommer nog att läsa hans nästa två alster när dom kommer ut i pocketformat. Det slutliga betyget blir 6st sammetskavajer.
|
| |
| Raspberry boy, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Sex, psykopater, nazister och analpluggar så kan man snabbt sammanfatta denna kriminalroman av Stieg Larsson. Man får följa journalisten Mikael Blomkvists sökande efter lösningen på en över 40 år gammal mordgåta. Till sin hjälp har han den smått underliga datahackern Lisbeth Salander. Sökandet sker på uppdrag av industrimagnaten Henrik Vanger som även misstänker att det är någon i hans egen familj som är den skyldiga. Under detta sökande stöter de på en hel del lustiga och mindre lustiga figurer främst inom Vangerfamiljen.
Boken lyckas fånga ens intresse från första början och den var väldigt lättläst. För att vara en deckare så fyller den sitt syfte alldeles ypperligt och som läsare sitter man fast och man kan inte lägga ner boken förrän man har fått svar på alla mysterier. Dock så lämnar boken inget större eftertryck heller vilket ofta brukar vara fallet med deckare i mitt tycke. Men allt i allt var det en spännande bok som lyckades hålla mitt intresse uppe väl. Jag ger den betyget 6 sammetskavajer.
|
| |