|
| |
| Direktoern, Betyg 6/10 sammetskavajer |
I Mannen under trappan får vi, likt många andra böcker vi läst, följa en mycket störd man. Jag tycker att språket är bra med målande beskrivningar av personer och ting. Handlingen är spännande och genomtänkt.
När jag först läste om Kvådd, mannen under trappan, kom jag direkt att tänka på min goda vän Dvärg. Kvådd är dock en aning skitigare och lite bögigare när han visar sin enorma lem i trädgården.
|
| |
| Dvärg, Betyg 3/10 sammetskavajer |
Jag kan direkt säga att den här sortens böcker inte tilltalar mig. Hur man direkt misstänker, eller ska misstänka att något inte står riktigt till hos huvudpersonen. För att i slutändan vara förvillad; hur var det nu egentligen? Ett så enkelt gammalt knep som inte går hem alls. Boken är fylld av motsägelsefulla saker, en del kanske med flit andra inte, som gör att man blir irriterad av att läsa den. Det är förvisso svårt att lägga ifrån sig boken, då den är ganska spännande, med efter att ha läst klart den känner jag mig inget annat än tom...
Betyget blir 3 röda sammetskavajer |
| |
| Mästermannen, Betyg 1/10 sammetskavajer |
| Mannen under trappan är inget för en Bokboeg utan möjligvis något för mannen på gatan att läsa, även om jag har svårt att tro att denna simpla människa skulle få ut något av det. Expressen, Sydsvenskan och Plaza har alla lovordat boken och författaren och det vet ju alla att Expressen inte är något seriöst medium, Sydsvenskan ges ut på landet och Plaza ligger och skräpar på svenne banans soffbord. Kort och gått, alla tre representerar mannen på gatan och deras åsikter ger jag, ursäkta svordomen, blanka fan i. Mer skrämmande är att den utnämnts till 2005 års bästa skönlitterära bok av landets alla bokhandlare. Kanske var de det som fick Propagandaministern att välja denna bok och som fick oss Bokboegar att läsa sån här smörja. Jag tänker inte lägga ner mer möda på den här boken men måste väl till mitt förtret dela ut en urblekt f.d. röd sammetskavaj. |
| |
| Planekonomen, Betyg 3/10 sammetskavajer |
Det första som slår mig när jag böjar läsa Manne under trappan är hur dåligt skriven den är. Marie Hermansson skriver med ett konstlat språk som känns onaturligt och som ger oflyt i läsningen. Jag blir bl.a. förvånad över hur många gånger hon lyckas pressa in ordet näringslivskontoret på 287 sidor.
Mannen under trappan är en psykologisk thriller som Marie säkert skulle vilja att Hollywood köpte filmrättigheterna till. Tyvärr Marie, känslan jag får när jag läser din bok är att den är en lågbudgetproduktion, en lågbudgetproduktion gjord direkt för TV.
Med en så dålig historia som denna blir jag förvånad att Mannen under trappan fått priset ”2005 års bästa skönlitterära bok”. Marie försöker skapa en kuslig stämning i boken genom att antyda att Kwådd och Fredrik är ovänner och att resten av familjen står på mannen under trappans sida. Tyvärr så skiter jag i om Kwådd finns på riktigt. Jag tappar lusten att läsa redan tidigt då historien är totalt ointressant och otänkbar.
Att det bor en man under trappan finner jag mer troligt än att Fredrik inte reagerar starkare vid sitt första möte med mannen. Skulle inte övriga bokboegar bli aningen rädda om de upptäckte en främmande man i sin boning? Enligt Marie blir man tydligen inte speciellt rädd utan man glömmer bort det dagen efter.
Jag skulle inte rekommendera denna bok till annat som ett exempel på hur fel Sveriges bokhandlare hade då de utsedde 2005 års bästa skönlitterära roman.
|
| |
| Propagandaministern, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Fredrik med fru och barn tycks ha hittat sitt drömhus på landet. I början är allt frid och fröjd tills dess att Fredrik stöter på deras okända hyresgäst, som bor i ett litet utrymme under deras trappa. Mötet med Kwådd, som han kallas, tycks vara vändpunkten i Fredriks liv. Efter detta så går det bara utför.
Marie Hermanson skriver på ett sätt som fångar, men samtidigt ger en gnagande obehagskänsla i bakgrunden, detta passar utmärkt för en thriller och bidrar till att hålla spänningen uppe.
Jag hade ett ganska hyfsat utbyte av den här boken och näst intill sträckläste den, dock så gav den inte så mycket mer än några dagars förströelse, och den kommer sannolikt att vara helt bortglömd om några månader. Med detta i åtanke så blir mitt betyg sex stycken sammetskavajer. |
| |
| Raspberry boy, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Ännu en bok med handling som kretsar kring en kortvuxen person med talsvårigheter. Efter att läst två böcker i denna bokklubb har jag redan kunnat ana övriga medlemmars skumma fetischer.
Huvudperson i denna roman är Fredrik som lever ett idylliskt familjeliv på vischan redan ganska tidigt i boken kan man urskilja att han inte har alla hästar hemma. Jag menar vem skulle inte vilja ha en liten hustomte som fixar packningar, handfat och dessutom är villig att betala en ständigt ökande ockerhyra??
Den stora frågan är väl dock om denne hustomte verkligen existerar eller bara är en låtsasfiende Fredrik skapat åt sig själv för att kunna förstöra sitt perfekta familjeliv. Vilket han i vilket fall lyckas ganska bra med och han lyckas även bli sinnesjuk på kuppen.
Till skillnad mot den förra boken om små män så var den här väldigt lättläst och det var inga långa miljöbeskrivningar eller djupgående personbeskrivningar. Ibland kändes det nästan som om man läste en sån där lättläst variant av en roman.
Trots det enkla språket så lyckades man bli lite smått fängslad av boken och man ville gärna veta vem den där mannen under trappan var. Så trots eller kanske tack vare det enkla språket så var boken i mitt tycke ganska underhållande och spännande betyget blir 6 sammetskavajer.
|
| |
| Filmer av Finnen i hamnen: |
| Kwådd |
| Kwådd 2 |
| |