|
| |
| Direktoern, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Denna gång har vi läst den kritikerrosade boken Ultravåld av Tone Schunnesson. Den handlar om en dysfunktionell familj där bland annat sonen misshandlar sin pappa till döds som sedan återuppstår och ska blåsa alla på stålars.
Tragik, tragik och tragik. Det är temat i boken. Droger, övervikt och destruktiva förhållanden. Vad är det som är så bra med det?
Jag har inte läst Schunnessons tidigare romaner men det känns som om denna bok har hyllats by default.
Språket är ok men mycket mer ger den mig inte.
Jag ger Ultravåld 4 röda sammetskavajer. |
| |
| Dvärg, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Ultravåld, en bok där vi får möta en hel del mer eller mindre trasiga människor och deras livsöden. Jag tycker boken är uppbyggd på ett bra sätt med de olika personernas väg i livet fram till bokens slut.
Vissa händelser som är relativt tidigt eller i mitten av berättelsen skulle lika gärna kunnat vara i slutet i en bok, vilket jag tyckte var bra för berättelsen. En paus på något sätt, vad ska ske nu från här undrade jag. Berättartekniken är väl inget unikt i sig men tillförde en bra dynamik i berättelsens flöde framåt.
Bokens karaktärer är både vagt och på något sätt djupt beskrivna vilket gör att det är svårt att helt ta till sig dem. Och framförallt är det svårt att sympatisera med de flesta som är med i berättelsen även om jag känner att jag kan förlåta vissa karaktärer mer än andra. Men det är som sagt svårt eftersom samtliga som vi får möta i boken har egenskaper på skalan mellan så jävla jobbiga till helt rubbade.
Men tyvärr tycker jag inte boken håller hela vägen fram och heller inte sys ihop på ett sätt som lämnar mig med tillfredställelse. Trots det ger jag boken får 7 svarta Versaceskortor med en maska i silket i betyg.
|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
| I Ultravåld får man möta den sunkiga skånska överklassfamiljen Griepenbrand som bor i ett ruffligt spökslott i det gråa skånska kustlandet. Familjen är totalt dysfunktionell, värst är farsan och sonen men även morsan och den dottern är ”pretty fucked up” skulle man kunna säga. Barnens uppväxt präglas av fadern Carl-Fredriks närvaro och frånvaro. Båda företeelserna verkar vara rätt risiga tider för dem. Att han är en tvättäkta psykopat råder inget tvivel om, något som även smittar av sig på barnen. Modern Monica lever i total förnekelse. Hela tiden är våldet närvarande. Detta låter som en ganska tung och mörk historia va? Men det är det ju inte riktigt, det hela beskrivs på ett buskisartat och kul sätt som man inte riktigt är van vid. Författarinnan Schunnesson gör detta till en riktigt rafflande bladvändare med många referenser till 90-tals fenomen med många dråpliga vändningar. Många ämnen som t.ex New Age, grisfester, knark och homosexualitet avverkas. Varje år inom EKFS har haft ett tema gällande böckerna, som t.ex Israeliter, Norrlänningar och östeuropéer. Årets tema verkar landa i homosexualitet. Jag tycker boken var skoj men personligen är jag lite för pryd för vissa detaljer som beskrivs, tycker även att en hel del trådar tas upp aldrig får svar som t.ex vad som hände med Diesel och vad det är för moppe de svamlar om i slutet. Överlag kul läsning dock! 7 tunikor av 10 |
| |
| Mästermannen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
I Ultravåld, den extremt välskrivna romanen av Tone Schunnesson, får vi följa en familjs öden och relationer ur flera olika perspektiv.
Varje kapitel berättas av en ny familjemedlem. Ett kapitel kan vara ur mamman Monicas perspektiv, nästa ur dottern Eddies, och så vidare. Det gör att läsaren får flera versioner av samma händelser, och det blir tydligt att familjemedlemmarnas bilder av verkligheten inte alltid stämmer överens.
Berättelsen är mörk, men samtidigt finns det en svart humor som lättar upp stämningen. Jag tycker också att bokens miljöskildringar är väldigt starka. Tone Schunnesson lyckas beskriva platser och stämningar på ett målande sätt med både bilder och lukter.
Jag fastnade särskilt för hur Eddie och Jarl skildras. Deras tankar och sätt att se på världen känns både trovärdiga och intressanta, även när de fattar beslut som man själv kanske inte håller med om.
Jag fick lära mig ett nytt ord också. Knarkare och pundare kunde jag men drogare var nytt för mig iallafall.
Jag tyckte väldigt mycket om boken. Språket är levande och karaktärerna känns verkliga. Jag ger Ultravåld åtta av tio röda sammetskavajer. |
| |
| Planekonomen, Betyg 9/10 sammetskavajer |
Jag måste säga att jag har dålig koll Tone Schunnesson, för mig var hon bara en av de personer som har figurerat i Cyklopernas land. Hade ingen koll på vad hon gjorde på riktigt. Men kul att hon var författare och det ska hon fortsätta vara tycker jag.
Hennes bok Ultravåld är en mycket rafflande bok där vi får följa en störd familjs liv under ett antal år. Boken är skriven i någon form av dagboksformat där vi får olika perspektiv och synsätt på vad som skett under åren. Det är främst Eddie, dottern i familjen som står för berättandet. Hon är den mest passiva i den skånska överklassfamiljen och van vid att figurera i bakgrunden. Farsan Carl-Fredrik är en riktigt vidrig prick som dör, men han dör faktiskt inte på riktigt utan blir mirakulöst räddad av en bonde som inte gillar honom så värst mycket. Men på slutet dör han som tur var på riktigt. Brodern Jarl är någon form av geni, men allt han har gjort är en film om sin morsa där hon är en slemmig snigel. Sen får han inte så mycket mer idéer utan han glider mest runt och är osoft. Eddie är den mest sympatiska. Morsan Monica är inget vidare morsa utan gillar mest att hänga med dotterns polare Pripp av någon konstig anledning, kanske för att de är så lika.
Jag gillar skarpt denna bok och språket är kanon. Berättartekniken faller mig också i smaken. Själva storyn är riktigt skruvad och mörk, men utan att bli deppig. Lite konstig kombination men det funkar fint. Jag ser fram emot filmen där Magnus Krepper kommer ha rollen som Carl-Fredrik.
Boken får 9 av 10 dyra kavajer från något franskt märke.
|
| |
| Propagandaministern, Betyg 7/10 sammetskavajer |
I Ultravåld får vi lära känna familjen Griepenbrand. De bor på Solgårda slott i skåne. Vardagslivet består av både fysisk och psykisk misshandel vilket påverkar barnen Jarl och Eddie till att bli synnerligen skruvade individer. Den röda tråden är en generation av personer som blir traumatiserade som barn för att sedan föra detta vidare till nästa generation när dom själva får barn, där den ena generationen blir mer störd än den förra.
Språket är inte vidare vackert, vilket kanske är tanken givet ämnet. Lite störande med upprepade smala referenser till 90-talet så som Dax Wax och BIC-tändare. Pinsamt att författaren inte verkar veta skillnaden på Frankenstein och Frankensteins monster.
Jag tycker vissa delar var riktigt spännande i denna bladvändare. Andra delar, som Eddies sexuella eskapader med Diesel kändes lite väl överdrivna. Det här är dock en bok som inte kommer glömmas bort i första taget. Detta summerat mynnar ut i sju stycken röda sammetskavajer. |
| |
| Raspberry boy, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Ultravåld - Tone Schunnesson
Hyfsad ok bok om en dysfunktionell familj som inte verkar kunna tillbringa längre tid än 5 minuter tillsammans utan att vilja mörda varandra. Boken var väldigt lättläst och kanske lite väl ytlig och effektsökande för att kunna gripa tag om en ordentligt. Jag förärar den med 6 limegröna vapes med fruktsmak i betyg. |
| |