|
| |
| Direktoern, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Då vi innan sommaren läst den väldigt tunga boken City of Nights, och det var min tur att välja bok, tänkte jag att vi kunde ta det lite lugnt och läsa en tunnare, lättare bok och valde Tobakshandlaren. Tanken var då att alla Bokboegar kunde ha tid att läsa andra böcker efter eget val.
Detta blev omedelbart nedröstat och det bestämdes, trots mina protester, att Mästermannen skulle välja ännu en bok att läsa under semestern. Valet föll på Middlesex. Boken är tyngre än vad Hallon lyfter i bänkpress och svårare att få tag på än ayatollorna i Iran. Jag höll på att falla ner i ett svart hål och kände att den här sommaren kommer bli fruktansvärd.
Med kraftig ångest började jag läsa boken och redan efter några sidor kände jag hur mitt humör lättades upp. Språket är riktigt bra och historien väldigt annorlunda.
Jag tycker den håller en bra nivå genom nästan 558 sidor. Endast någon dipp här och där.
Jag blir imponerad av hur Jeffrey Eugenides har hittat storyn till boken. Han kan ju omöjligt skrivit manus om det inte är en biografi?
Jag ger Middlesex hela 8 röda sammetskavajer! Jamas!
|
| |
| Dvärg, Betyg 8/10 sammetskavajer |
En bok med en lång lång röd tråd. Vi får lära känna Callie som efter att i 16 år levt i tron att hon är flicka får reda på att hon är en hermafrodit.
Förklaringen till varför hen är det går flera generationer tillbaka i tiden. Vi får därför följa farföräldrar som på sin flykt undan krig mellan Grekland och Turkiet kommer till ett Detroit som går från någon slags glans och dynamisk stad till det Detroit där folk flytt ut i förorter.
Boken är riktigt bra skriven. Att vi med utgångpunkt i Callies tvåkönighet får följa med på en både en industriell utveckling med Fords löpande band, en politisk utveckling och Callies egna problem och mödor som ung flicka. Väldigt skickligt skrivet och beskrivet och en mycket bra bok.
Boken får åtta röda sammetskavajer.
|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 5/10 sammetskavajer |
| I denna långdragna berättelse får vi följa grekinnan/greken Calliope som också är amerikanare. Han/hon är en hermafrodit som i början av boken är ett fruntimmer och i slutet av boken(och i början också om jag minns rätt) en gubbe. Calliope har åkt på en genetisk sjukdom på grund av att hans farmor och farfar är två syskon som flytt från det Ottomanska riket. Farmorn tror mycket på det övernaturliga och farfadern försöker lära sig att dricka Coca-Cola istället för Ouzo. En höjdpunkt i boken är när Calliopes far börjar sälja korv med bröd. Där har ni det viktiga i storyn som sedan dras ut över sexhundra sidors analyser av roller, kön och fördomar i samhället. Ibland är boken intressant och lite kul men oftast träig. Denna bok hade mått bra av att vara kortare. Om det är en självbiografi vet jag inte men det skulle eventuellt göra den lite bättre. 5 Herkules-korvar av 10 |
| |
| Mästermannen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Jag tog mig an Middlesex med viss tvekan. 700 sidor är ju inte direkt ett mellanmål, det är en hel buffé, komplett med dessertvagn. Men ganska snabbt insåg jag att det här inte var någon seg kålpudding, utan snarare en rätt välkryddad gryta: underhållande, rörig på rätt sätt, och med smak som dröjer sig kvar.
Vi följer Calliope, som föds som flicka men senare upptäcker att hon är intersex. Genom hennes ögon får vi inte bara en identitetsresa, utan även hela släktsagan som börjar i två generationer tidigare i Grekland och slutar i USA. Som om inte puberteten vore nog får Calliope även släpa på familjens bagage genom årtionden av kriser och kärlekar.
Det är framför allt frågorna om kön och identitet som sticker ut. I dagens debattklimat, där allt ska pressas in i fack, känns Eugenides roman nästan fräsch i sin självklarhet: kön är inte binärt, utan mer som en IKEA-manual utan bilder, förvirrande och frustrerande.
Boken får åtta av tio sammetskavajer. |
| |
| Planekonomen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Middlesex är berättelsen om en grekiskt syskonpar som flyr från Smyrna i dåvarande Grekland till USA under 20-talet. Syskonen fattar tycker för varandra och jökar som fan på båten till Amerika och barn uppstår.
Middlesex är uppdelad i 4 böcker som följer familjen under en period på typ 50 år. Jag tycker klart att bok 1 och 2 är bäst där vi får följa Desdemona och Lefty när de bygger upp ett liv i USA. Verkligen en rolig berättelse om hur Lefyt agerar svartklubbsägare och där Desdemona jobbar för Malcom X:s föregångare.
Del 3 och 4 där vi får följa vår berättare Cals liv som tvekönad är inte lika rolig. speciellt inte del 3. Men slutet av boken är väldigt bra där Cals pappa Milton hamnar i en biljakt med den avundsjuka dvärgprellen Mike.
Bok 1 och 2 får 8 i betyg, bok 3 5 i betyg och bok 4 7 i betyg, Så det samlade betyget blir därmed 7 zebramöstrade kavajer från Smyrna. |
| |
| Propagandaministern, Betyg 7/10 sammetskavajer |
I Middlesex får vi följa flera generationer greker från när de flyr det grek-turkiska kriget och åker till USA samt hur de skapar sig ett liv där för sig själva och sina framtida generationer.Boken är uppdelad i flera delar som är väldigt olika i sig. Den börjar med att huvudpersonen Cal berättar att den först föds som en tjej men sedan föds igen som en kille vid 14 års ålder för att sen direkt kasta läsaren till Grekland på 20 talet och berätta om när farfar och farmor flyr och det framgår att dom är syskon. Sen följer en del om hur det kunde se ut i USA under depressionen och hur nästa generation växer upp där. Efter följer en del från 60 talet och framåt där vi får följa hur Cal växer upp och flyttar till ett hus I Middlesex till följd av rasmotsättningar och uppror i Detroit.
Nästa del handlar om när Cal kommer in i puberteten och upptäcker att hon har 2 könsorgan, i den här delen finns det en hel del explicita sexscener med Cal. Efter detta upptäcks de dubbla könsorganen och Cal flyr från en operation för att hitta sig själv i San Franciscos skitigare delar.
I den sista delen har Cal kommit fram till att han nog är en kille framförallt och åker hem till familjen igen.
Ja hur utvärderar man detta långa extremt spretiga verk. Det finns lite för många karaktärer för min smak där vissa känns lite onödiga. Jag gillar inte heller spritsmugglaren som fakear sin död och flyr fru och barn för att komma tillbaka som en profet - det känns inte trovärdigt. Jag är inte heller så förtjust i att prästen håller på med utpressning och försöker fly landet med en massa pengar. Med det sagt så kommer den här boken inte att glömmas bort i första taget. Jag förärar Middlesex med 7 stycket röda sammetskavajer |
| |
| Raspberry boy, Betyg 7/10 sammetskavajer |
På grund av tidsbrist har RK:s version av copilot skrivit det mesta av denna recension men jag svär på heder och samvete att den till fullo speglar mina tankar och åsikter om boken.
Jag visste att Middlesex skulle vara en rejäl bok – både till sidantal och innehåll – men jag var ändå inte riktigt beredd på att få en hel släktkrönika, en historielektion om Detroit, och en biologilektion om könskromosomer, allt i ett. Det är som att Jeffrey Eugenides sa: “Varför välja ett tema när man kan ta alla?”
Jag gillade greppet med Cal som berättare däremot tyckte jag boken tappade lite när den kom in på Callies resa till Cal. Det fanns stunder då jag var helt uppslukad, och andra då jag sneglade på hur många sidor som var kvar och började fundera på om det fanns en ljudboksversion med snabbspolning. Sammantaget är det dock en klart läsvärd bok som föräras med 7 cadillacs i betyg. |
| |