Ett kapitel för sig

Just nu läses:

Titel	Öbarn
Författare	Hannes Fossbo
Skriven	2021
Antal sidor	240
Läst	2023-10-12
Vald av	Dvärg
Omdöme	7/10
Datum för diskussion	2023-10-12
Plats för diskussion	Lilla asien

Recensioner

Direktoern, Betyg 7/10 sammetskavajer

Socialstyrelsen rekommenderar max 4 öl per tillfälle. Det följs ej av huvudpersonen i denna bok. Han gillar öl. Väldigt mycket. Han dricker öl på morgonen, i bilen och med barnen.
Är boken en självbiografi så har Hannes Fossbo hamnat lite snett i livet.
Det händer inte så mycket i boken förutom att det dricks öl, snickras, promeneras med barnvagn och körs bil onykter. Men det gör inget.
Jag ger boken 7 röda sammetskavajer

Dvärg, Betyg 7/10 sammetskavajer

Boken Öbarn av Hannes Fossbo utspelar sig i nutid under huvudpersonens föräldraledighet på söder, och varvas med återblickar på uppväxtåren ute på Vindö (eller Vindön som berättaren kallar den).

Boken är både härlig och mörk. Och texten har ett otroligt behagligt skönt flyt trots att författaren skriver så som jag tänker mig att en person som är på gränsen till manisk pratar. Det bara flyter på, sidospår, hit, dit, bilmodeller, öl, musik och låtar, händelser och sen tillbaka till ursprungstråden igen.

Vår huvudperson Harry är enligt egen utsago en otroligt välfungerande alkoholist. Och så som berättelsen tar sig fram är jag hyfsat benägen att hålla med. Iallafall till en början. Men som för många (kanske de flesta) alkoholister så fungerar det fungerande sämre och sämre vilket gör att berättelsen blir allt mindre härlig ju längre vi följer den.

Men språket håller stilen, även om Harry blir alltmer påverkad av det han stoppar i sig. Och för att återkomma till flytet i texten så det till och med fortsatt bra flow i texten när huvudpersonen i tanken låtsaspratar med Chevy Chase, sin favoritönskepappa. Han pratar som om han vore trippad, vilket han förvisso också är. "Samtalet" han återger är så otroligt spattigt, ryckigt och skruvat, men ändå fortsatt med ett väldigt skönt flyt som tar samtalet och texten framåt.

Bra textflyt och bra bok helt enkelt. Betyget landar på sju linneskjortor med fickorna fyllda med tramadol.

Finnen i hamnen, Betyg 7/10 sammetskavajer

I boken Öbarn möter vi föräldralediga Harry som älskar folköl, Volvo 740, knark, sport från 80-90 tal, kultur från 80-90 tal, Kalle Anka, Ett päron till farsa, Levis 501, Flen Seinfeld med mera, med mera. Det mesta av detta gillar man ju själv också som uppvuxen på 80 och 90-talet. Bortsett från folköl och knark som jag aldrig riktigt fastnat för.

Jag tror att boken kanske handlar om att trots att ens förälder är fyllo och dör av det så kan man bli det själv. Annars är det nog ett försök att göra en Fear and Loathing in Stockholms skärgård detta är tänkt att vara.

Vardag blandas friskt med refernser till filmer, låtar och böcker. Mycket av boken är också Harrys minnen och saker som han tror sker när han är full och hög. Allt blandas ihop till någonslags mossig matta och på slutet håller han på att torska för rattfylla på väg till Flen.

Är detta bra eller kasst då? Lite både och får jag nog tycka. Det är mycket kul stories med hög grad av igenkänningsfaktor men också en hög grad av effektsökeri. Delen där Harry träffar någon som kanske var Chevy Chase var riktigt rackig medan mycket annat var briljant.

Ett minus är att författaren Hannes har stulit boktitlar som EKFS läst till sitt alster. Han måste varit in på hemsidan och kollat, något jag hoppas att teamet för tekniska möjligheter ska kunna spåra. Hitta på något själv för bövelen Hannes!

Jag är även osäker på om man verkligen klarar ett blåsprov en timme efter att ha halsat 3 stycken 33or även om det är Peoples beer. Jag avser att sätta ihop ett team för att testa detta och återkomma med resultat.

Slutligen så vill jag premiera att boken var riktigt kul och riktigt kort. Den får ändå till slut 7 Falcon River av 10.

Mästermannen, Betyg 6/10 sammetskavajer

I boken Öbarn som verkar vara någon form av självbiografi möter vi Harry, ett före detta Öbarn från Vindön utanför Stockholm. I början av boken slogs jag av Harrys syn på sig själv som någon överman men med problem med både alkohol och droger plus en massa name-droppande, det kändes litegrann som någon sorts svensk American Psycho-bok. Det blev extra kul när han i en del av boken jämför sig med huvudkaraktären i boken, Patrick Bateman. Förutom allt name-droppande så är det stående upprepande temat saknaden efter hans far som dog full på sjön. Hans far hade tydligen inte tagit anslagstavlan på allvar.

Det bästa med boken är att man känner igen en del tidstypiska saker i Stockholm under 90 och 2000-talet.

Det sämsta med boken är felstavningen på Oppfinnar-Jocke. Jag trodde ändå att en inbiten Kalle Anka-fan som till och med hänvisar till pocketböckerna som kom ut i delvis svartvitt och färg vid nummer skulle klara av att stava till Oppfinnar-Jocke. Noice klarade han tydligen av att stava till i alla fall.

Harry verkar dock inte ha lärt sig av hans far blivit offer för alkoholen utan lever någon form av smygalkis-liv samtidigt som han är pappaledig. Oansvarigt.
Boken var underhållande om än lite tjatig. Den får sex röda sammetskavajer.

Planekonomen, Betyg 8/10 sammetskavajer

Efter att ha läst klart Öbarn googlade jag vem denna Harry var och fick till min förvåning läsa att det minsann inte alls var en självbiografi jag läst utan en helt vanlig roman. Men boken rymmer nog en hel del egna anekdoter och skildringar från författaren Hannes Fossbos liv. (man kan kanske tycka att jag borde fattat att det inte var en självbiografi när huvudpersonen och författaren inte har samma namn) Bokens tema är öl, Chevy Chase Noice, volvobilar och avsaknaden av en pappa. Jag kan själv relatera till de fyra första sakerna. Även om jag inte har så mycket för just 3,5:or. Tycker att just del ölen är lite överprisad men det tycker minsann inte Harry. Han har noga beräknat hur många burkar han kan få i sig samtidigt som han är föräldraledig.

Boken är lite rörigt skriven och vi hoppar fram och tillbaka i tiden mellan nutid på söder och Harrys uppväxt på 80/90 talet på Vindön utanför Nacka. Det är kul att man känner igen så mycket från sin egen uppväxt och det är kanske därför jag tycker att boken är så givande. Språket är riktigt bra och Hannes lyckas på ett skickligt sätt varva dialog, Harrys tankar och målande beskrivningar av både personer och platser. Det är mycket fokus på Harry och hand barn Kalle och Märta, Harrys sambo/fru Anna nämns bara i förbifarten och känns som en bifigur i Harrys liv. Det är även mycket snack om Harrys alkoholiserade pappa och hur han söp-drunknade sig till döds. Harry vill ha en ny pappa, mest av allt vill han ha Chevy Chase till pappa vilket han nästan får.
En mycket bra bok som får hela 8 av 10

Propagandaministern, Betyg 6/10 sammetskavajer

Öbarn handlar om småbarnsfarsan Harry, hans uppväxt samt hur han lever nu. Boken fokuserar mycket på folköl, droger, bilar, fadersfigurer samt en väldig massa 90-talsreferenser.

Språket är intressant och stundtals jobbigt att läsa. Min känsla är att författaren varit salongsberusad under första halvan av boken för att sedan låta det eskalera i tyngre droger mot slutet där huvudpersonens tankar är mycket röriga.

Jag tycker att "Öbarn" bjöd på bra läsning där jag som uppväxt under 90-talet kände igen många av referenserna. Intressant var också beskrivningen av den funktionella alkoholisten som såg till att konsumera alkoholen och samtidigt visa upp en snygg fasad mot övriga samhället. I det här fallet verkar hans sambo ha genomskådat detta redan och gett upp, medan övriga fortfarande ser fasaden. I slutet på boken riskerar fasaden att spricka när Harry får blåsa i en trafikkontroll. Jag tänker att författaren här vill peka på att Harry försöker ligga exakt på gränsen till vad som är möjligt och att det hela tiden är mycket nära att han hamnar på fel sida.

Jag förärar Öbarn med 6 stycken röda sammetskavajer.

Raspberry boy, Betyg 9/10 sammetskavajer

I denna delvis självbiografiska roman av Hannes Fossbo får vi följa den alkoholiserade tvåbarnsfarsan Harrys förehavanden under sin föräldraledighet varvat med tillbakablickar från hans uppväxt med en alkoholiserad pappa. Jag gillade verkligen denna bok, det är ett väldigt högt tempo mellan alla historier och boken är både humoristisk och lite deprimerande på samma gång. Man sitter och småskrattar åt berättelserna som återges samtidigt som man bara väntar på att den stora katastrofen ska inträffa. Igenkänningsfaktorn från uppväxten är stor då han beskriver hur det var att växa upp på 80- och 90-talet på ett lysande sätt. Det refereras massvis till böcker, tv och filmer som man själv läst och sett. Framför allt blir man ju jävligt glad av att höra att även Harry hade problem med att ta sig igenom Världen av igår. Detta är nog en av de bättre böcker jag läst i denna bokklubb och jag förärar den med 9 iskalla folköl i betyg.