|
| |
| Direktoern, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Sho bre,
Som vanligt är det dumt att skriva recension långt efter man läst klart boken. Speciellt när karaktärerna inte heter Lotta och Kalle.
Diamant har lyckats nästla sig in i två av Sveriges kriminella gäng. Eller har han det? Tystnadskulturen gör att han har haft väldigt svårt att få info direkt från bråkstakarna. Istället har han lagt pussel.
Ett svårt pussel. Lika svårt som det 1000- bitars pussel i svart/ vitt som förstörde min pusselkarriär för alltid när jag var typ 10 bast.
Mycket äldre än 10 bast är inte heller karaktärerna som leker pang pang heller. De pangar på varandra för att få cred.
Tills alla dör är lättläst och det är svårt att lägga ifrån sig boken. Och snipp snapp slut så är sagan slut.
Jag ger Tills alla dör 6 röda sammetskavajer
Ps. Skulle ni bli rädda om ni träffade Jaffa Byn på byn? |
| |
| Dvärg, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Den här boken tar upp det som jag allt som oftast inte ägnar mer än någon minut åt att läsa då jag tar mig igenom morgontidningen. Jag har liksom aldrig fastnat i de här berättelserna förut. För de känns så många och de känns sjukt nog som ett pågående brus som är så avlägset mitt medelklassliv. Men tills skillnad mot nyhetsartiklarna så fastnar jag i boken direkt. Denna rakt igenom obehagliga berättelse som beskriver konflikten i och kring Rinkeby som började för några år sedan och som sedan dess har eskalerat och drabbat så många människor.
Och det här känns som en riktigt viktig bok, en bok som borde vara en sån jäkla ögonöppnare för många. Han sätter namn och målar upp persongallerier på de anonyma unga män som annars bara tillsammans med sin ålder nämns med som mördare eller mördade i nyhetsflödet.
Författaren verkar ha gjort ett otroligt gediget researcharbete och boken är därför väldigt innehållsrik. Han väljer även att följa en del personer lite djupare och sticker emellan med deras, ofta väldigt korta, livshistoria och utveckling, hur det har gått för dem och varför de hamnade där de gjorde. Det är bra för boken upplever jag för annars hade det bara varit en lång radda mord och svek.
Berättelsen är bra men ibland har författaren en tendens att upprepa saker på ett onaturligt sätt och som att det tidigare inte hade nämnts i boken vilket känns lite halvstörande. Och hade det varit en fiktiv berättelse så hade jag nog tyckt att det var allt för många karaktärer, för jag hade svårt att hålla isär alla som sköt, sköts, svek eller sveks. Men det speciella i denna sjuka historia är ju att den alltså inte är fiktion utan att det faktiskt har utspelat sig och dessutom fortsätter att utspela sig. Men nu får vi återigen endast läsa om dem i nyheterna som anonyma väldigt unga män som mördar eller mördas.
Boken får 7 röda sammetskavajer i betyg |
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
| Bra, men otäck bok gällande det ökade våldet med skjutvapen i Sverige. Jag har inte läst så mycket sådana här biografier tidigare men denna var bättre än böckerna om Kungen, Jenna Jameson och Ingesson som vi tidigare avhandlat. Anledningen till det är nog att det här ligger ett mycket gediget journalistiskt arbete bakom denna bok. Boken lämnade mig med stor oro inför framtiden och jag hoppas att denna våldsspiral på något sätt kan lösas. |
| |
| Mästermannen, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Hej,
I den här kriminalaren hade jag gärna viljat spoila vem mördaren är. Tyvärr får man aldrig riktigt reda på det.
Skämt åsido. Boken är journalisten Diamant Slihus karläggning av Järvakonflikten där han fyller i många luckor i vad som hänt i Sverige under min tid som utlandssvensk. Det är ingen munter historia och det känns ungefär lika lätt att lösa som Israel/Palestina. Det parallelsamhälle som existerar inte speciellt långt bort ifrån där jag bor känns overkligt och pessimistiskt.
Jag är glad att jag läste boken trots att den inte var speciellt munter även om jag inte tycker boken var speciellt välskriven eftersom den har fått mig att förstå lite bättre vad det är som pågår i gangstasverige.
Boken för fyra röda sametskavajer. |
| |
| Planekonomen, Betyg 9/10 sammetskavajer |
Efter att ha läst klart boken fylls jag av en känsla av hopplöshet. Går den här skiten att lösa? Det är ingen nyhet att det är stökigt ute i Rinkeby direkt. Som uppväxt i Beverly Hills i Vinsta har jag på nära håll fått insyn i det mindre välbärgade områdena kring Järva. Det har alltid varit strul med skolan i dessa områden och varit allmänt stökigt. Jag har dock en känsla av att stöket blivit ännu stökigare, denna känsla besannas verkligen efter att jag läst Tills alla dör där vi får följa konflikten i Järva mellan Shootaz och Dödspatrullen.
Vi får en mycket bra redogörelse över vad och varför allt har gått snett. Diamant Salihu navigerar sig orädd och skickligt mellan gangsters, socialtjänst, poliser och anhöriga till både drabbade och gärningsmän. Många av de som skjutits och skjuter har varit polare och deras föräldrar har också varit eller är polare. Något som var nytt för mig är att det är den somaliska delen av befolkningen och inte ”de vita” som har huvudrollen i boken. I min okunskap trodde jag att det var en blandning av ligister vars föräldrar kom från olika delar av världen.
Det jag saknar i boken är en lösning på problemet. I.a.f. en enkel sådan. Men det finns ju ingen enkel lösning vilket är deppigt. Nästan Dvärgdeppigt.
Tills alla dör en är mycket läsvärd bok som jag förärar med 9 skottsäkra sammetskavajer.
|
| |
| Propagandaministern, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Tills alla dör
Diamant Saliduh har skrivit en skildring om hur gängbråken i framförallt Rinkeby startade med ett rån och ett mord 2015. Efter det har han intervjuat och följt de inblandade ungdomarna fram till 2021 för att ge en övergripande bild av vad som gjort att vi är där vi är idag.
Språket är hyfsat men lite spretigt och ibland mer som en artikelserie än en bok. Jag stör mig stundtals på att information nämns som jag redan har fått reda på i tidigare kapitel.
Bortsett från det är detta en mycket intressant och bra bok. Jag får en helt annan överblick över problematiken i Järvaområdet än vad jag hade innan. Det är även mycket skrämmande hur lite värderat ett människoliv kan vara. Det är som att där man förr gjorde upp bakom skolan, skjuter man nu ihjäl varandra. Väldigt deppigt att det inte verkar finns någon direkt ljusning i sikte heller.
Jag förärar "Tills alla dör" med 8 stycken röda sammetskavajer! |
| |
| Raspberry boy, Betyg 7/10 sammetskavajer |
| Tills alla dör är en reportagebok av SVT-journalisten Diamant Salihu som handlar om konflikten mellan de två gängen Shottaz och Dödspatrullen i Rinkeby/Tensta. Det är en bok som målar upp en ganska deprimerande och skrämmande bild av gänglivet i Stockholms förorter. Det är en otroligt välskriven reportagebok där författaren intervjuat och träffat många berörda, följt rättegångar och läst domar. Det mest fascinerande med läsningen är hur unga de inblandande är och hur lite som krävs för att de ska ta till dödligt våld. Det enda som kan vara lite irriterande med boken är att författaren ibland försvarar och försöker förklara eller rättfärdiga vissa handlingar, ofta med ingången att samhället lägger ned för lite tid och pengar på att hjälpa de som vill ta sig ur den kriminella livsstilen. Men allt som allt en mycket bra och intressant bok som föräras med 7 röda sammetskavajer. |
| |