|
| |
| Direktoern, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Aldrig tidigare har vi läst en sådan drogliberal bok i EKFS. En port till andra sidan kan liknas med en Cypress Hill- låt om marijuana men i denna bok är drogen meskalin.
Aldous Huxley gillar meskalin. Det finns inga nackdelar med drogen om man inte är psykiskt instabil.
Just det är väl det stora problemet. Vem fan vet om man är psykiskt stabil innan man testat drogen?
Jag tycker, faktiskt, boken är intressant. Dock har jag väldigt svårt med avsaknaden av kapitel och bristen på radbrytningar vilket gör den ganska komplicerade texten väldigt tung.
Jag kan hålla med Huxley om att det kunde vara nyttigt för många människor att ta en drog likt meskalin då och då. För att kliva ur bubblan och få perspektiv på saker och ting.
Personligen vågar jag dock inte då risken att fighten mellan kontrollen och drogen kan leda till ett riktigt jobbigt rus.
Jag ger En port till andra världen 4 holkar trolltobak. |
| |
| Dvärg, Betyg 5/10 sammetskavajer |
En port till andra världen (The Doors of Perception)
Det var alltså redan 1954 som Aldous Huxley skrev den här boken. En bok som kom att bli en mytomspunnen klassiker. Att ett av världens största och bästa band genom alla tider tog sitt namn från bokens titel (The Doors) har troligen bidragit till detta.
Men hur är det att läsa den 2021, detta pandemins andra år, där de enda portarna till andra världar går genom Zoom och liknande kanaler?
Jag har tyvärr lite svårt att se storheten i boken. Eller bok, det är ju snarare en novell eller kanske artikeln man ska kalla den då den ju endast kommer upp i strax över 60 sidor. I den här svenska nyutgåvan har man försökt bygga på storheten genom att lägga till ett förord och en radda tidningsurklipp och recensioner från då det begav sig, alltså på 50-talet, en tid då cancer fortfarande kallades för kräfta och den psykedeliska musiken inte hade fått sitt stora genomslag.
I boken får vi alltså följa med Aldous Huxley på en rustur då han tar en dos meskalin. Han beskriver detta med hjälp av bandinspelningar och därefter drar han en del, till synes förhastade glädjekalkyls-slutsatser. Visst lite intressant är det kanske att han får så otroligt starka intryck av att titta på sina flanellbyxor men någon riktig känsla för hur det är på andra sidan den där porten fick jag inte riktigt. Men jag kanske inte är intellektuell nog? För jag får erkänna att en del av det Aldous skriver flyger mig totalt över huvudet. Som när han funderar kring hur man ska kunna få tillträde till de världar som kulturella genier som William Blake, Sweden borg eller Bach befinner sig i. Han skriver frågande så här; Hur skulle en ektomorfisk-cerebrotonisk människa kunna förstå känslorna hos en endomorfisk-viscerotonisk eller, annat än inom mycket snäva gränser, hos en mesomorfisk-somatotonisk människa? Vad betyder det ens?
Utifrån sitt försök drar sedan Aldous en del slutsatser som jag kanske inte helt är med på. Visst, fördelarna med ett rus som inte skapar beroende eller orsakar våldsutbrott och andra problem är ju lockande. För att inte tala om möjligheterna att ta sig ett ordentligt rus utan att drabbas av kopparslagare. Det vore onekligen något. Men som försök betraktat är det kanske väl förhastat att dra slutsatser efter ett enda test.
Men men, vad får boken för omdöme då. Hade den inte varit tongivande i namnet för världens bästa rockband hade betyget nog stannat på en fyra, men nu får boken ändå fem röda sammetskavajer i betyg.
|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 5/10 sammetskavajer |
En port till andra världen är en reklambroschyr för drogen meskalin av den torre britten Aldous Huxley. I början av pamfletten dricker Aldous ett glas av den halucinogena drogen meskalin.
Några doktorer och hans fruga ska sen kolla vad som händer med honom. När drycken börjar verka får han kolla på lite gamla tavlor föreställande stolar, riktiga stolar, flanellbyxor och rocka loss till Mozart. Huxley tycker att detta är riktigt fränt och tror att detta rus skulle hjälpa många att må bättre och förstå sig på personer som är schizofrena bättre.
Redan efter att ha testat detta en gång drar Huxley slutsatsen att drogen är helt ofarlig och ett mycket bra och givande sätt att öppna porten från sitt egna trista jag. Mycket bättre än cigg och sprit t.ex som man ju får kräfta respektive blir rattfyllo av.
Jag tycker att broschyren var ganska bra och eftersom jag studerat en del marknadsföring tycker jag att Huxlan säljer in sin produkt riktigt väl. Om jag inte bodde i ett land där det är förbjudet att köpa en mellanöl på en söndag så kanske detta skulle kunna vara något för mig. Jag har dock en del schizofrena drag redan och det är ju enligt författaren underskattat så jag nöjer mig nog med det!
Jag ger reklambladet från 50-talet 5 dharmakroppar av 10. |
| |
| Mästermannen, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Jag har läst en del böcker utav Aldous Huxley som jag gillade men den här boken, En port till andra världen föll mig inte i smaken. Det bästa med boken var att den var kort. Tummen upp för det.
Boken är svamlig, kanske medvetet då den är dokumentationen av Aldous meskalin/peyotetrip. Jag tycker inte det är speciellt kul att läsa om hur han bläddrar i konstböcker och går omkring i en trädgård. Det är nog roligare att ta meskalinet själv än att försöka förstå sig på dess effekter genom att läsa en bok.
Boken fick givetvis en del uppmärksamhet och är kanske mest känd för att ha inspirerat till The Doors band namn. Om jag inte minns fel så tar det sig en peyotetrip i den filmen men jag kan ha blandat ihop det med Young Guns. Boken lär även ha inspirerat ett flertal att prova meskalin och andra hallucigenia droger.
Bäst blir boken mot slutet när den debatterar om hur man ska ta fram den optimala drogen som ska bidra till att samhället blir bättre eftersom alkohol och cigaretter inte är bra för kroppen. För er som har läst hans kanske bästa bok Du Sköna Nya Värld är det lite intressant för där tycker iallafall jag att det verkar som han är emot Soma som är en drog som hela samhället använder sig av och placerar alla i någon sorts likgiltighet. Du Sköna Nya Värld kom visserligen ut 1932, och En port till andra världen kom ut ca trettio år senare så han kan ju ha ändrat sin uppfattning om drogmissbruk en del på de åren.
Jag ger boken fyra meskalinfärgade sammetskavajer. |
| |
| Planekonomen, Betyg 2/10 sammetskavajer |
Jag trodde att det var förbjudet att välja reklamtexter istället för böcker i denna bokklubb men så var tydligen inte fallet.
En port till andra världen gör nämligen reklam för meskalin i alla dess former. Den form som verkar bäst är den man får ut från peyote-kaktusen. Det finns en kaktus för 140 kr att köpa på Tradera. https://www.tradera.com/item/344344/317858661/kaktus-peyote. Nu tror ni kanske att det är olagligt att ha en sådan hemma men så är icke fallet. I en tråd på Flashback https://www.flashback.org/t2095760 kan man läsa att det inte är olagligt att ha den hemma som kaktus men att det blir olagligt den sekund du börjar förbereda denna för konsumtion.
En port till andra världen redogör för ett experiment där författaren Författaren testar peyote. Enligt honom är det bättre än alkohol. Boken är väldigt konstig och får 2 av 10 kavajer. |
| |
| Propagandaministern, Betyg 3/10 sammetskavajer |
En port till andra världen.
Huxley försöker i den här boken beskriva hur det är att ta drogen meskalin. Han propagerar också för att vi borde byta ut alla befintliga droger för att bara använda meskalin istället.
Språket känns ganska flummigt, men samtidigt högtravande.
Jag är inte så förtjust. Mycket av boken beskriver Huxley när han är i ett meskalinrus och t ex blir ett med ett stolsben eller blir upphetsad över att vecken i hans byxor liknar nån gammal botticellimålning. Tur att den i alla fall var kort. Jag förärar En port till andra världen med 3 stycken röda sammetskavajer.
|
| |
| Raspberry boy, Betyg 4/10 sammetskavajer |
| Väldigt kort och ganska intetsägande bok som handlar om hur vackra stolar blir när man druckit lite meskalin. Att denna bok blivit så omtalad är ett mysterium för mig. Boken föräras med 4 röda sammetskavajer. |
| |