|
| |
| Direktoern, Betyg 3/10 sammetskavajer |
Det här var troligtvis den sista gången jag läste en e- bok. Iallafall på telefonen. Att bläddra framåt för att försöka hitta fotnoterna, som var inbäddade mitt i boken var tråkigt.
Jag gillar pappersböcker bättre.
Jag hade tidigare ingen kunskap om Kloroformmordet och då blir boken precis som vilken deckare som helst.
Redan på sidan 15 får man läsa gärningsmannens anteckningar vilket leder till att när de hittar anteckningarna är det ju redan klart vem som är mördaren. Att boken sedan fortsätter i typ 100 sidor till är bara segt.
Det hade varit intressant att läsa om Hökarängens historia och arkitektur om man var det minsta intresserad av Hökarängen. Jag är inte det och då är det bara trist.
Kära Bokboegar, kan vi, snälla, lägga författare och allt annat som har med Svenska Akademin (obs, ej bandet!) bakom oss? Jag orkar inte mer.
Jag ger Söndagsvägen 3 röda sammetskavajer |
| |
| Dvärg, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Peter Englunds true crime-berättelse om ett mord som sker på Söndagsvägen i Hökarängen i södra Stockholm. Ett mord som först håller på att avskrivas som självmord men därefter på ett rafflande sätt utreds. Englund berättar väldigt bra om just arbetet med utredningen, de olika vändningarna det tar, hur läget är i Sverige vid tillfället och hur samhället påverkas. Däremellan varvar han berättelsen om mordet med att redogöra sitt eget grävande arbete för att få fram underlag och fakta till boken. Noterbart är att det i boken refereras till en annan bok, Samlaren, ett verk som EKFS läst tidigare och som också gjort avtryck på en av EKFS magnifika spellistor på Spotify.
Boken var intressant tack vare berättelsen kring mordet och utredningen och att Englund lyckas beskriva det på ett bra sätt. Men det kanske inte är en bok som gör det största intrycket. Totalt föräras Söndagsvägen med sju röda sammetskavajer.
|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Söndagsvägen är en rafflande True Crime-bok skriven av en av Sveriges kändaste historiker och tillika medlem i de Aderton Peter Englund. Boken beskriver det obeahgliga mordet på Kickan Granell i hennes hem på Söndagsvägen 88 i Hökarängen. Vi får i boken stifta bekanstskap med flera olika verkliga utredare och poliser som verkar hämtade ur vilken deckare som helst. T.ex proffsförhöraren GW Larsson beskrivs mycket målande som en tilltäppt typ med fluga. Snutarna kämpar på med mordgåtan och vi får möta förvirrade taxi-chaffisar, folk med kuliga namn som Bojan, blottare, fönstertittare och till slut den mycket obehagliga österrikaren Wagner. Det hela är mycket spännande och man börjar tidigt förstå att Wagner är mördaren och mordvapnet är kloroform. Detta förtär inte spänningen då man sedan får följa rättegångarna som efterföljde och hur svårt det var att faktiskt knyta idioten till det vidriga mordet.
Jag tycker att boken var kanonbra och en riktig bladvändare i perfekt längd. Om man ska jämföra Englunds förmåga att skriva en bra bok med sin kollega i Svenska akademien Katarina Frostensson så vinner han med otroligt många hästlängder. Boken innehåller en mängd fotnötter vilket säkert kan göra medlemmar i klubben med mer temperament än mig riktigt förbannade! Jag tycker att fotnötterna var kul och intressanta men svåra att bläddra till om läste e-bok. Man fick lära sig mycket kul fakta där t.ex. varför Roy Orbison bar solbrillor inomhus och att restaurangen East (där jag varit med Propgandaministern och dinerat) vid tiden hette "Brända tomten". Om namnet åsyftar på ett väsen eller ett markparti förtäljdes dock icke.
En liten anekdot är att jag på min löprunda som är 10 km i flera år har sprungit förbi Söndagsvägen. Jag tog förra helgen en avstickare uppför vägen och kom slutligen till nummer 88. Utanför dörren stod en man med mörkt skägg och någon form av mörka glasögon. Om han var Österrikare vet jag inte eftersom jag fort lade benen på ryggen och sprang hem. Ruggigt!
Boken får 8 sunar av 10 |
| |
| Mästermannen, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Hej igen Bokboegar och mannen på gatan!
Dagens bokrecension handlar om Peter Englunds "Söndagsvägen: Berättelsen om ett mord" som är den sanna berättelsen om ett mord på Söndagsvägen där tonårsflickan Kickan till synes mördad 1965 av en österrikisk tvångsonanist och flitig porrtidningskund vid namn Wagner. Parallelt med hur mordutredningen går, för det tar ett tag innan Wagner blir den huvudmisstänkte, skildras 60-talets Sverige på ett mycket bra sätt tycker jag, där förortsstockholm och Hökarängen specifikt målas upp för läsaren på ett mycket övertygande sätt.
Boken är bra men tappar lite mot slutet då rättegångarna blir lite för långdragna för min smak. Boken är bäst i början när man inte vet vem mördaren är så det har jag kanske spoilat för er som läser recensionen innan ni läser boken. Jag vill även passa på att varna att boken är full av andra typer av spoilers på bland annat en annan bok som vi läst i EKFS, Samlaren av John Fowles och kanske värst av allt så spoilas hela Åsa-Nisse på Mallorca-filmen.
Boken är stundvis bra men som jag nämnde blev den lite långrandig i slutet och på grund av spoilningen av Åsa-Nisse på Mallorca landar betyget på sex röda sammetskavajer. |
| |
| Planekonomen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Söndagsvägen är skriven författaren och historikern Peter Englund i kategorin sant brott (fritt översatt från engelskans true crime). Peter Englund är född och uppvuxen i Boden och sitter nu och har det bra på stol nr 10 i Svenska Akademien.
Söndagsvägen skildrar jakten på en mördare och utspelar sig i mitten av 60-talet. Den unga tjejen Kickan mördas i sina föräldrars radhus på Söndagsvägen 88 i Hökarängen. Förutom detta mord är Hökarängen inte känt för så mycket annat än skidklubben Samurajerna i Sällskapresan 2 - Snowroller- ”Bästa svängen Hökarängen!”.
Peter Englund lyckas på ett bra sätt beskriva det svenska samhället under sextiotalet och lyckas på ett skickligt sätt väva in denna historieskildring i berättelsen om polisens jakt efter mördaren. Vi får även en inblick i psyket hos mördaren och hans tankar och anteckningar vävs även de in i berättelsen. Mördare är en riktig looser må jag säga och misslyckas med allt han gör. Det enda han lyckas med är att mörda Kickan.
Han är en så stor förlorare att han även kalkylerar in en risk att han skulle misslyckas att våldföra sig på en uppblåsbar sexdocka. Boken är mycket bra och väldigt lättläst. Den blir riktigt rafflande mot slutet och jag kan tänka mig att det skulle bli en riktigt bra film av denna snaskiga historia.
Boken får hela 8 röda sametskavajer.
|
| |
| Propagandaministern, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Söndagsvägen handlar om mordet på Kickan Granell på 60-talet. Vi får följa polisens arbete med att utreda diverse spår för att identifiera vem som kan ha gjort detta.
Peter Englund skriver med ett stringent och målande språk, det är mycket detaljer där han väver in sina egna tankar med vad de olika poliserna kan tänkas ha haft för åsikter.
Mycket av behållningen i den här boken var för mig beskrivningen av Sverige i ett oskyldigt 60-tal. Det är för mig mer intressant än de olika vapen och slag han i detalj har beskrivit i tidigare alster jag läst. Det är också tydligt att det är mycket research bakom. Summa sumarun blir ett betyg på sex stycken röda sammetskavajer. |
| |