|
| |
| Direktoern, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Med risk att låta som mina bittra vänner Dvärg och Raspberry Boy (ja Raspberry, du är den bittraste) inleder jag min recension med att gubbklaga.
Jag hatar verkligen utvecklingen av det svenska språket. Att dagens ungdom och folk upp till 40 envisas med att blanda in engelska ord och uttryck i var och varannan mening. Det låter förjävligt! Och tänk hur jävla löjligt det måste låta för en person med engelska som modersmål. Och nu dyker skiten upp i skrift i en för övrigt välskriven bok. Varför Nina Wähe? Du är över 40 och inte någon Paradise Hoteldeltagare som skriver en biografi.
Engelskan dyker, framförallt, upp i sista tredjedelen av boken och jag bara väntar på att ett ”sweet” eller ”oh my god” ska dyka upp. Då hade denna bok blivit mer brutalt misshandlad och mördad än de stackars kaninerna och hundvalpen i boken.
Och då hade den fått noll röda sammetskavajer. Det händer lyckligtvis inte och istället ger jag boken 7 röda sammetskavajer. |
| |
| Dvärg, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Trots att jag hade svårigheter att ta mig igenom den här boken får den ändå ett högt betyg.
Att den är uppbyggd kring den stora familjen Toimi och går igenom varje persons utveckling och liv gör att det emellanåt känns som om berättelsen går på tomgång. Att man liksom får ta sats för att ge sig in i ytterligare ett av syskonens historia precis efter att man avslutat föregående. Men när man väl tar sats så är det en väldigt bra berättad och intressant historia att läsa.
Sju röda sammetskavajer i betyg.
|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
| En lång bok kräver en kort recension brukar Direkroern säga. Så här kommer min första korta recension. Jag tyckte att boken Testamente av Wähä var riktigt bra men lång. Det var många olika tokiga finnar med kuliga namn att hålla reda på vilket var det som gjorde boken speciell och läsvärd. Inte en enda person i boken är trevlig vilket också var kiva! Kul på finska. Om språket vill jag denna gång säga att det var lite märkligt ibland. När den vidriga maträtten Kalakukko nämns andra gången översatt till det svenska ordet fisktupp. Borde förvirra svenskgubbarna i klubben! Kalakukko är med på topp 5 av äckliga maträtter jag ätit. Boken däremot ger jag 8 karelska piroger med äggsmör! |
| |
| Planekonomen, Betyg 6/10 sammetskavajer |
Ännu en bok om Norrland tänkte jag när denna bok valdes. Min bild var att den skulle handla om folk som super, misär och trasiga hus. Tänk så rätt jag fick!
I Testamente får vi följa en Norrländsk familj som ska ha släktträff i början av 80-talet. Det är sjukt många barn i familjen och alla har lite konstiga grejer för sig. Ingen lycklig uppväxt i den här familjen direkt. Boken innehåller sjukt mycket text, varje människa, djur och plats beskrivs kanonbra men läsningen tar en evighet.
Boken är bra och väldigt spännande. Morsan i familjen skiljer sig och sen brinner den elaka farsan inne i en mordbrand. Jag trodde att man skulle få reda på vem som var mördaren i slutet men det får man inte.
|
| |
| Propagandaministern, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Testamente handlar om en familj i norra Finland. Familjen består av fadern, modern samt de 12 numera levande barnen. På första sidan i boken proklamerar Nina Wähä att detta är en mordhistoria och att vi behöver ta reda på vem som har mördat och varför. Boken i sig handlar dock mycket mer om att beskriva alla medlemmarna i familjens livsöden för att bygga upp slutet till det som kanske är ett mord.
Jag gillar hur Nina Wähä förmedlar karaktärerna till läsaren. Även om flera av dom är riktigt obehagliga.
Jag har dock lite svårt att koppla tidsperspektivet. Boken är uppbyggd på att syskonen åker hem över jul och därifrån får vi göra tillbakablickar i karaktärernas tidigare liv och vad som format dom. Känslan blir att den delen av boken utspelar sig i nutid. I en av tillbakablickarna så nämns dock saker som inte hänt än i boken, vilket istället ger intrycket av att det är en berättelse om något som hänt tidigare.
Jag gillade detta, det bästa på länge! Lite snopet på slutet att inte få något riktigt avslut dock, men annars saknar jag redan att få läsa vidare om de olika karaktärerna.
Jag förärar testamente med åtta röda sammetskajaver.
|
| |
| Raspberry boy, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Testamente – Nina Wähä
”Hon är så bra att jag blir vansinnig” ”En medryckande bladvändare” ”Fängslande i varje liten detalj” detta är några av de insäljande citaten på min pocketversion av denna bok. Vilket får mig att osökt fundera på om dessa recensenter läst samma bok som mig. För medryckande bladvändare eller fängslande är knappast ord som jag skulle förknippa denna bok med. Den handlar om en jättefamilj på ca 12-14 syskon i finska Tornedalen i början av det glada 80-talet. Fast så glatt är det inte för denna familj som är en salig blandning av sodomiter, pyromaner, djurplågare och inte mindre än tre homosexuella syskon.
Eftersom man tvingas läsa igenom varje familjemedlems historia även när det inte tillför särskilt mycket till själva grundhistorien blir denna bok tyvärr väldigt seg och långdragen. För boken har ändå potential och skulle kunna vara en medryckande och fängslande bladvändare om Nina bara haft vett nog att kapa ned syskonskaran till ca hälften. Farsans testamente var bokens behållning och han framstod nästan som vettig efter det trots att han knullade kossor. Särskilt följande citat får honom att framstå som en mycket förnuftig karl:
”Lita aldrig på en kristen man. Man vet det man vet och gud finns inte, kom ihåg det.”
För att inte riskera att bli lika långrandig som Nina så avslutar jag denna recension nu med att ge boken 4 röda sammetskavajer i betyg.
|
| |