Nyheter Medlemmar Böcker Aktiviteter Forum Recensioner Logga in Just nu läses:

Titel Ålevangeliet : berättelsen om världens mest gåtfulla fisk Författare Patrik Svensson Skriven 2019 Antal sidor 278 Läst 2019-12-29 Vald av Finnen i hamnen Omdöme 6/10 Datum för diskussion 2019-12-29   Recensioner   Direktoern, Betyg 4/10 sammetskavajer Jag tycker verkligen om när människor har ett gediget intresse av något ämne. Löpning, matlagning, frimärkssamling eller ålar. Patrik Svensson är väldigt intresserad av ålar och mystiken kring den. Väldigt. Om boken bara handlat om ål hade den varit betydligt bättre. Nu ska det, i allt för många sidor, skrivas om Freud, Jesus och konstiga fåglar som dött ut och detta gör boken seg som stekt ål. Jag ger Alevangeliet 4 röda sammetskavajer. Dikt I mörkrets timma då världen slutat stimma vaknar ålen i fjärden och börjar simma. Den finner mat på havets djup eller i fiskens strup(e). Ål, skål!   Dvärg, Betyg 7/10 sammetskavajer Jag trodde det var en vanlig roman vi skulle läsa. Då jag insåg att det var en faktabok om ål tänkte jag; hur spännande kan det vara? Men redan i första kapitlet, där vi får en redogörelse om hur ålarnas livscykel ser ut, så tänker jag att det här kommer bli fascinerande. Eller ska jag säga att vi får en redogörelse över vad forskarna tror om ålens liv. För det mest fascinerande är ju kanske ändå att man vet (alltså verkligen vet) så lite om ålen, trots århundraden av forskning. Sen, kan ju tilläggas, är ju boken inte rakt igenom facklitteratur. Den varvar fakta med berättelser från författarens egen uppväxt och relation till sin pappa. Summa summarum, bra bok, sju röda sammetskavajer   Finnen i hamnen, Betyg 7/10 sammetskavajer Detta är en faktabok om ålen som är ett djur, som från Sargassohavet till Skåne tar sig en simtur. På ålakusten i Skåne tycker gubbarna att ålafiske är kul, de svullar i sig ål på gillen och till jul. Äta ål gillar även baskiska män, trots att den är fridlyst de ål fiskar än. Varannat kapitel behandlar författarens far och varannat om människor som om ålar forskat har. Att ålen föddes direkt ur lera, trodde Carl von Linné, Siegmund Freud med flera. Att spoila andra böcker gör författaren gärna, vilket kommer att få det att koka i mången bokboegs hjärna. Apropå hjärna får man här om boken Blecktrumman veta, att i den de ålar med hjälp av avhuggna hästhuvuden brukar meta. Denna scen har jag i filmatiseringen av Blecktrumman sett och att glömma den är inte lätt. Jag tycker att boken om ålen var helt okej, men svaret på ålfrågan får man ej. Jag ville veta mer om en version av denna fisk, som sägs vara elektrisk. Jag har själv ätit ål ett flertal gånger, för detta känner jag dock ingen ålskam eller ånger. På att äta ål fler gånger har jag inga planer, om inte ålstammen ökar dramatiskt eller ålen kan odlas av japaner. Att rimma om ålar jag ej klarar mer nu, jag ger boken betyget ålskinnsjeans sju!   Planekonomen, Betyg 9/10 sammetskavajer En Bokboeg ifrån Vällingby låg och vila en dag i dy han smekte sin ål ja den var hal som en tvål Och med ålens slem han smörjde sin hy Ålevangeliet är en mycket bra bok där vi får lära oss allt man vet, tror sig veta och inte vet om ålen. Som liten fiskade vi mycket ål i Hjälmaren och jag minns att jag tillsammans med mina kusiner hade ålstafett där man skulle springa en bana samtidigt som man försökte hålla i en ål. En inte helt politiskt korrekt tävling som nog inte skulle gått att genomföra idag, både pga att det troligtvis inte finns några ålar i Hjälmaren (det går inte säkert att veta) och för att dagens föräldrar säger nej till sådana stafetter. I Ålevangeliet får vi även en lektion i folkhemmets historia och en kärleksfull berättelse om författaren Patrik Svenssons relation till sin far och hur de fiskade ål tillsammans som unga. Boken är väldigt lättläst och mycket bra skriven. Boken får hela 9 ålakavajer.   Propagandaministern, Betyg 7/10 sammetskavajer Ålevangeliet handlar om ålen, eller kanske framförallt människans förhållande till ålen. Allt från tidiga tänkare som Aristoteles vars teori var att ålen kunde uppstå ur tomma intet till mer moderna 1900-tals vetenskapsmän som trålade haven på jakt efter så små larver som möjligt för att till slut spåra dess ursprung till Sargassohavet. Tillsammans med detta så väver Patrik Svensson även in sitt eget förhållande till ålen genom sitt fiskande tillsammans med pappan när han var liten. Språket är trevligt och ibland lite filosofiskt. Jag tycker att ålevangeliet var en trivsam bekantskap. Dock är boken, likt silverålens resa tillbaka till Sargassohavet, ganska spretig. Författaren svävar ut och beskriver t ex Sigmund Freud en hel del trots att hans enda koppling till ålen var att misslyckat leta efter dess testiklar i sin ungdom. Man får även lära sig saker som hur man letar mask med en grep och 220 volts ström, vilket verkar vara väldigt effektivt. Det finns även en episod i boken om hur en ål tar sig ur en hink på eget bevåg, mycket likt det en kräfta har lyckats med på planekonomens landställe, ålen kunde dock återfinnas i ett hörn varav kräftan fortfarande lyser med sin frånvaro. Patriks pappas kommentar var "Men jag tror inte någon tar en ål", och det bör ju även gälla för en kräfta kan man tycka! Jag förärar ålevangeliet med sju stycken röda sammetskavajer. ----------------------- Vandringen Sprungen ur Sargasso på väg att bli ål följer strömmen med Europa som mål utanför Baskien lägg på ett kol annars blir du ej mer än glasål salt byts mot sött med ett vrål du simmar vidare som gulål hasta mot Sargasso nu silverål innan vi på er tagit kål   Raspberry boy, Betyg 5/10 sammetskavajer En bok om ål kan det vara skoj? Fick mig att mest att kännas loj. Början var dock intressant. När man med ålen fick göra sig bekant. Om ålen har man aldrig vetat mycket. Men många verkar verkligen fatta den tycke. Jag tycker dock det verkar vara en väldans massa sjå. Att ålen med hammare spik och tång flå. Det verkar också vara synd om skåningar och basker. Då deras tradition som är så himla vacker. Snart är lika utdöd som den väldiga dront. Man också fick läsa om i denna bokmastodont. Tyvärr så tappade boken mitt intresse. Precis när författaren kom i sitt riktiga esse. När han om ålens själ började svamla. Kände jag plötsligt för att frimärken istället samla. Så nu när jag betyget ska sätta. Får fem röda sammetskavajer minsann räcka.