|
| |
| Direktoern, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Det är inte ofta man läser en så välskriven bok. Språket är riktigt bra.
Jag har svårt att avgöra om jag tycker om Ragnar eller ej. I vissa anseenden är han en surgubbe och i andra en snäll man med stort hjärta. Elisabet, utan h, stod iallafall ut med honom.
Boken beskriver årtionden av Socialdemokratiskt styre och Lena Andersson beskriver skickligt det trauma Sverige gick igenom vid mordet på Palme.
Jag tycker om Sveas son, trots författarens snedsteg om att Vällingby ligger i nordvästra Sthlm, och berikar Sveas son med 7 röda sossekavajer. |
| |
| Dvärg, Betyg 7/10 sammetskavajer |
En berättelse om folkhemmet, personifierad av Sveas son Ragnar Johansson.
Jag tycker att boken var mycket bra och greppet att låta oss följa Ragnar genom åren där folkhemmet byggdes upp och även dess förfall påbörjades. Generationsskillnaderna är väldigt bra beskrivna där Ragnar har en väldigt tydlig bild av att han minsann inte ska föra sina föräldrars arv vidare, vare sig det gäller företaget de skapat eller sättet och platsen de lever på inne i stan. Men även Ragnars barn väljer andra vägar än de han stakar ut åt dem och detta trots att han tycker sig ha tänkt igenom precis hur han ska leda dem dit han tycka de ska.
Ragnars val av liv och metoder är inte eftersträvansvärt men jag kan ändå inte låta bli att både känna igen både mig själv, min pappa och mina farföräldrar i Ragnar.
Välskriven och bra bok. Betyget blir 7 röda sammetskavajer.
|
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
| I denna bok får vi möta ursvensken Ragge. Han är sosse och formas helt av folkhemmets ideal. Han gillar ej sprit för att känslor det framkallar är hittepå, han gillar istället kaffebröd som en sann fikasvensk. Han är inte speciellt trevlig och det enda han egentligen gillar är det moderna samhället och hur det ska rädda mänskligheten. Det kuligaste i boken tycker jag var beskrivningara om Ragges vurm för p6lvermat. Tekniken har gjort att samhället med pulver kan se till att folk äter nyttig mat med exakt rätt mängd salt och smör i. Det måste ju ändå vara lite skönt att vara så. Maten och livet ska vara så tråkigt som möjligt för att bli lycklig. Trots att vara så inne på folkhemmet är Ragnar också en riktig egoist som nog egentligen vill att alla ska dansa efter hans pipa (fast han slutade ju rätt tidigt att röka då det är en excess) Bra och pricksäker bok om svenska gubbar! |
| |
| Mästermannen, Betyg 9/10 sammetskavajer |
Den här boken skulle lika gärna kunna heta Svenssonliv eller Svenne banan. Man får följa en karaktär vars namn är Ragnar Johansson och det är ungefär hur originell han blir. Han är en motsägelsefull individ som har principer han försöker leva upp till men mången gång misslyckas med. Antagligen en individ som kan karakteriseras som en typisk svenne banan.
Han är socialdemokrat som har en tro på att landet är mer viktigt än individen. Han är emot marknadsekonomi men för individuella sporter. Han tycker det gamla omoderna är skit men tycker inte om förändring.
Boken är utmärkt skriven, exempelvis om hans dotters skididrott så är det stundvis väldigt viktigt med tävlingsresultat och vallor som utförligt beskrivs i en del av boken men som helt utesluts och där slutresultat nästan inte nämns när viktigare saker upptar Ragnars hjärna som hur en tyst minut ska hedras. Valet av hur det skrivs visar att det alltid inte är bra att skriva många ord för att få fram den rätta känslan till läsaren. Något att tänka på vid bokval, kvantitet är inte alltid kvalitet.
I slutet av boken verkar Ragnar genomgå ganska stora förändringar i sitt liv där han bland annat rundar av hörnen i sin sommarstuga.
Om Ragnar varit född senare på nittonhundratalet hade han antagligen blivit Sverigiedemokrat. Hans utläggningar om hur andra länders fattigdom och elände inte borde vara något för Sverige pekar på det.
Boken får nio röda sammetskavajer. |
| |
| Planekonomen, Betyg 3/10 sammetskavajer |
| Sveas Son är berättelsen om en riktigt träig gubbe vid namn Ragnar Johansson. Boken är tyvärr lika träig som Ragnar. Lena Andersson som författaren heter har tänkt att vi ska få oss en historielektion om folkhemmets tillkomst samtidigt som vi ska bjudas på en rolig berättelse. Tyvärr Lena, du lyckas delvis med historielektionen men berättelsen är långt ifrån rolig. Tragiskt tråkig läsning. Ragnar gnetar fram och gör allt för ett inte misslyckas med något. Noll risktagande är mottot. Han påminner lite med min morfar Enoc Asterman. Bondsonen som flyttade från gården Torlånga 9 utanför Sjöbo till Stockholm för att pröva lyckan som konditor. Jobba, spara, åka till Marocko och jobba var mottot. Karriären avslutades på Pallas konditori i Vällingby, konditorit där Ragnar sitter och kalasar på marängbakelse i bokens början. Boken får 3 gamla kavajer. |
| |
| Propagandaministern, Betyg 7/10 sammetskavajer |
Sveas son handlar Ragnar som växer upp i socialdemokratins Sverige. Boken ger en inblick i hur Ragnars föräldrar levde, för att sedan fokusera på Ragnar och hans barns liv. Ragnar är en principfast man som gillar att göra rätt för sig och vars värsta mardröm är att någon tror att han försöker vara för mer än vad han är.
Genom boken dryftas olika politiska funderingar, allt från att det inte är helt ok att baka själv eftersom det egentligen lurar staten på en skatteintäkt, till Ragnars barns liberalare åskådningar som fokuserar mer på individen.
Språket är inget som sticker ut, dock känns karaktärsbeskrivningarna väl genomarbetade.
Jag gillar Lenas försök att beskriva det svenska folkhemmet och jag tycker hon prickar in ganska många av de tankar och föreställningar som ligger till grund för det.
Jag förärar Sveas son med 7 stycken röda sammetskavajer.
|
| |
| Raspberry boy, Betyg 7/10 sammetskavajer |
| I sveas son får vi följa en riktig medelsvenssons liv genom det socialdemokratiska folkhemmet på 1900-talet. Eller man skulle nästan kunna säga att huvudpersonen Ragnar representerar hela det svenska kollektivet. Det är en välskriven bok som tar upp en hel del frågor som även känns aktuella idag. Framförallt ändrade den min världsbild gällande droger helt och hållet. Här har jag hela livet gått och trott att inkörsporten till tyngre droger varit haschisch när den stora boven i dramat istället varit min farfars lättölsback. Min farfar var verkligen smart som inte blandade lättölen med läsken i drickabackarna. Tänk vad som kunnat hänt om jag råkat tagit en lättöl ur backen istället för en fantomenläsk när jag var liten, då hade jag nog inte suttit på denna stol och läst denna recension nu utan legat i rännstenen utanför med en spruta i armen. Ibland kommer man verkligen undan med blotta förskräckelsen. Jag förärar boken med 7 röda sammetskavajer. |
| |