|
|
| Titel | Doktor Glas | | Författare | Hjalmar Söderberg | | Skriven | 1905 | | Antal sidor | 181 | | Läst | 2004-10-24 | | Vald av | Propagandaministern | | Omdöme | 4/10 | | Datum för diskussion | 2004-10-24 | | Plats för diskussion | Hemma hos nestor |
| | | |
|
| | | Direktoern, Betyg 3/10 sammetskavajer | Doktor Glas
Scizofreni, svrtsjuka och moral. Det kan låta som om denna bok har
allt... Fel!
Historien är klart godkänd om än enkel. Boken börjar bra och jag
fortsätter att läsa med ett leende på läpparna. Men så kommer ett avsnitt i
boken som är katastrofalt.
Doktor Glas är en menlös människa utan varken nära vänner eller kvinna. Att
denna huvudperson har stora problem med sitt psykiska tillstånd får honom
att bli ännu mer patetisk.
Språket är inget speciellt men klart godkänt. Handlingen är mycket
förutsägbar och har en rejäl flopp i mitten. Boken saknar även
boegighet vilket sänker betyget ytterligare.
Mitt betyg av Doktor Glas slutar på 3 röda sammetskavajer.
| | | | Dvärg, Betyg 5/10 sammetskavajer | Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
Jag har just avslutat denna klassiker som är skriven som en dagbok, av just doktor Glas själv, eller rättare sagt som små anteckningar sammanfogade till en dagbok.
Boken fångar mig inte alls till en början utan är för mig bara en händelselös tråkig tillställning. Men framåt boken sista hälft, eller fjärdedel, tycker jag plötsligt att boken suger tag i mig och jag kan inte sluta läsa innan jag vet hur historien slutar. Då jag med detta i bakhuvudet tänker tillbaka på den första, händelselösa delen, av boken så inser jag nog att den kanske inte var så händelselös ändå, utan bara en mycket bra uppbyggd grund för ett, om inte rafflande, så i alla fall mycket intressantare slut.
Personerna i boken är alla ganska luddigt beskrivna och mycket svårt att få grepp om. Detta beror säkerligen på att boken är skriven i dagboksform och författaren inte är intresserad av att berätta för läsaren om personerna, då han ju skriver för sig själv (då jag skriver han menar jag såklart doktor Glas).
Om jag summerar mina ovan skrivna tankar om detta verk så kan jag dela ut betyget 5 (fem) röda sammetskavajer, med omdömet att den till en början blygsamma historien inte ville fånga mig.
| | | | Mästermannen, Betyg 3/10 sammetskavajer | Doktor Glas är berättelsen om Doktor Glas, en sexuellt frustrerad läkare. Boken är berättad i dagboksform och är bitvis seg. Berättelsen är förutsägbar och inte speciellt spännande. Det är hur uppenbart som helst att Doktor Glas på något sätt kommer att mörda pastor Gregorius. Bokens alla sidor fylls med dravel om månar och annat ointressant som jag inte tycker bidrar till att göra boken bättre. Sammanfattningsvis tycker jag boken är ganska dålig och den får endast tre sammetskavajer.
| | | | nestor, Betyg 4/10 sammetskavajer | | Dr Glas är en ensam man som ofta tycks, i brist på bättre, hamna i intellekruella dialoger med sig själv. Där ställs han inför frågor som svävar ut till något som liknar filosofi eller ibland snudd på poesi. Ibland ställs läsaren inför intressanta spörsmål, exempelvis funderingarna kring det förestående mordet på pastor Gregorius, men Söderberg lyckas inte med att få mig att grubbla vidare på de teman han tar upp efter det att jag lagt boken ifrån mig. Det hjälps inte heller att Dr Glas är en otroligt opersonlig och färglös individ. | | | | Planekonomen, Betyg 3/10 sammetskavajer | | Doktor Gals är boken om en tråkig gubbe som heter Glas. Gals arbetar som doktor och är enligt egen utsago mycket ful. Bokens huvudtema är Glas trassliga kärleksliv och hans förälskelse i en gift kvinna. Doktor Glas är mycket seg att läsa och man kan nästan tro att den är skriven av en tysktalande författare. Om det inte vore för den fina stockholmsskildringen hade boken tråkat ihjäl mig fullständigt. Doktor Glas faller icke Planekonomen i smaken men han kan dock förstå att den tidigare fått goda omdömen. | | | | Propagandaministern, Betyg 5/10 sammetskavajer | "Doktor Glas" är skriven i dagboksformat, och beskriver doktor glas förehavanden under ungefär ett halvt år.
Den vackra Helga dyker någon gång i juni upp på Doktor Glas mottagning, och ber honom om hjälp att lura sin osmakliga make, så att hon skall slippa ifrån sina äktenskapliga plikter. Doktorn, som för övrigt tycks vara väldigt förälskad i Helga, gör henne till viljes. Detta hjälper dock inte stackars Helga någon längre tid, varpå Glas tar ödet i sina egna händer och röjer maken ur vägen med hjälp av cyankalium.
Jag blev lite besviken på "Doktor glas", som jag hade föreställt mig skulle behandla en massa moraliskt svåra dilemman. Det tycker jag inte alls att den gör, då dom val som vår kära doktor gör är så uppenbart felaktiga, bara tanken på att mörda någon man ogillar för att någon som man tycker bättre om skall få ett drägligare liv är absurd. Människosynen som Glas har är även den skrämmande, som när han är på sjukbesök och får syn på produkten av hans tidigare strikt pliktmässiga vägran till att utföra abort, och då han nästan ångrar att han inte utförde den på grund av barnets ofördelaktiga utseende.
Jag kan mycket väl tänka mig att denna bok var kontroversiell när den kom ut i början av nittonhundratalet, den känns inte riktigt lika kontroversiell idag, om än den behandlar fortfarande aktuella frågor så som abort.
Det stundtals vackra och gamla språket, tillsammans med skildringarna av Stockholm i början på nittonhundratalet, höjer upp bokens betyg något snäpp på min skala, och det slutar på fem stycken röda sammetskavajer.
| | |
|
|