|
| |
| Direktoern, Betyg 4/10 sammetskavajer |
Alex Schulman är inte min favorit. Han står för mycket som jag föraktar. Tjejen på Pocketshop tyckte som jag men rekommenderade boken och sa att hon ändrat uppfattning om Schulman efter hon läst boken.
Njaaaa. Nu har jag läst boken men har samma åsikt som tidigare av gnagarAlex. En råtta.
Språket är ok och det kan hända att jag gett den högre betyg om den skrivits av någon annan. Jag försöker att koppla bort tankarna om författaren men påminns då och då när tex aftonbladetAlex tvunget måste skriva att han bor på en fashionabel adress i Sthlm.
Handlingen är sisådär.
Jag ger boken 4 röda sammetskavajer. |
| |
| Dvärg, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Alex Schulman är sannerligen inte någon av mina favoritpersoner. Snarare tvärtom, jag har en ganska tydlig bild av vad jag tycker om honom. Min bild är troligen inte helt up to date med vad han har sysslat med sedan jag satte min stämpel på vilken typ av person jag anser att han är, men det tog ändå emot att välja en bok skriven av honom.
I inledningen av boken beskriver Alex ett tillfälle då det går upp för honom att hans eget barn är rädd för honom på grund av hans ilska och hur han hanterar den. Med det som utgångspunkt börjar han därför gräva i vad orsakerna till ilskan kan vara. Det är i det grävandet han upptäcker alla konflikter i släkten pekar på en och samma upphovsman, nämligen Alex morfar Sven Stolpe.
Därefter följer vi Alex i hans grävande i Stolpes liv, både morfar Sven och mormor Karin. Boken varvar utdrag ur gamla dagböcker, tillbakablickar på Alex egna minnen av sin mormor och morfar från sin barndom och nutid då Alex gör vad som verkar vara en gedigen research med djupdykande bl.a. i arkiven på universitetet i Uppsala och Kungliga biblioteket som har stora samlingar av Sven Stolpes böcker, anteckningar och utgåvor.
Och jag tycker verkligen att Schulman behärskar svängningarna mellan de olika tiderna och skeendena på ett väldigt väldigt bra sätt så att i princip alla delar i boken är intressanta.
När jag läst inledningen av boken tänkte jag att den skulle handla mer om Alex Schulman och hans ilska och hur han tog sig an den, men det rördes bara i periferin trots den emellanåt självbiografiska touchen på boken. Jag tyckte inte att det knöts ihop riktigt som jag hade väntat mig i slutet av boken. Men det gjorde inget utan jag tycker den var väldigt bra skriven och han använder avstampet med sin ilska och upptäckten av att den ser ut att ha gått i arv från Sven Stolpe på ett mycket bra sätt för att skriva en roman med självbiografiska inslag (eller en biografi med romaninslag?).
För att återkoppla till att det tog emot att välja en bok av Alex Schulman så kan jag bara konstatera att det ibland är värt att testa sina omdömen och meningar om människor. För boken var mycket läsvärd bok och jag kommer efter den här bekantskapen absolut ge mig på att läsa fler böcker av Schulman i framtiden.
Boken får åtta (8) röda sammetskavajer i betyg. |
| |
| Finnen i hamnen, Betyg 5/10 sammetskavajer |
| Denna bok är skriven av en riktig mobbartyp som heter Alexander Skolman. Skolmannen har aldrig varit någon av mina favoriter, jag tror att han vill vara någonslags intellektuell komiker men mycket av hans skämt går enligt mig ut ut på att göra sig lustig på andras bekostnad och sedan flabba frenetiskt. Denna bok är en totalsågning av Skolmans morfar Svenne Stolpskott som också var någonslags intellektuell torrboll. Boken börjar med att Skolmannen ska försöka ta reda på varför han är så dryg mot sina barn. Han börjar då gräva i sin familjehistoria och hittar då en hemlighet som likt en varböld infekterat familjen på hans mors sida. Hans mormor hade tydligen blivit förälskad i den unge poeten Lagerkrans och har en kort affär med denna som jag fattar. Svenne Stolpskott kallar detta för ett "Sexuellt attentat" och blir fullkomligt rasande. Han försöker först köra ihjäl sin fru men eftersom hon inte dog så straffar han henne med psykisk misshandel resten av livet. Stolpskott var med andra ord ett riktigt tvättäkta stolpskott. Jag får krypa till korset med att jag tycker att Skolman skriver riktigt bra och att detta är en riktigt spännande bok baserad på en fängslande berättelse. Betyget dras dock ner med ett par poäng när jag efter att läst ut boken gör en häpnadsväckande upptäckt. Skolman skriver något om att vissa delar av boken är fiktion och inte fakta. Vaddå? Jo, denna bok blandar tydligen riktiga grejor med hittepå. Men vad är det då som inte stämmer i boken? Efter en googling får jag veta att bilkrashen var hittepå. Inte att den skedde men den skedde tydligen innan mormodern ens träffat Lagerkrans. Så mordförsöket är alltså hittepå mem annat stämmer. Skolman verkar verkligen ha hatat sin morfar, det känns ju rätt extremt att hitta på att någon man är nära släkt med utfört ett mordförsök. I mitt tycke kanske det hade räckt med att försöka hålla sig till sanningen, då hade iallafall mitt betyg blivit högre. |
| |
| Mästermannen, Betyg 7/10 sammetskavajer |
I boken Bränn alla mina brev får vi en insikt i författarvärlden i förra seklet och närmare bestämt skribenterna Sven Stople och Olof Lagerkrantz kärlek och otrohetsproblematik till Sven Stolpes fru, översättaren Karin Stolpe. Stolparna är författarens morfar och mormor. Boken hoppar i tiden mellan Alex, författarens, barndomstid, vuxentid och kärlekshistorien som utspelar sig i början av 1900-talet.
Boken är mycket välskriven och man läser den med nöje och lätthet. Jag tycker Karin borde lyssnat på sig själv bättre och lämnat Sven Stolpe som verkar vara en riktig idiot och gift om sig med Olof Lagerkrantz istället. Då hade nog inte den här boken skrivits dock.
Jag ger boken sju röda sammetskavajer. |
| |
| Planekonomen, Betyg 8/10 sammetskavajer |
Jag har aldrig gillat den där Alex Schulman och med tanke på övriga bokboegars reaktion när Dvärg valde en bok av denna dryga jävel gör ingen annan i EKFS det heller. Jag var som sagt mycket tveksam när jag öppnade boken. Men efter bara några sidor förstod jag varför han är så dryg, äpplet faller inte långt från trädet. Han är tydligen uppväxt i en familj där den elake morfadern Sven Stolpe sabbat allt. I Bränn alla mina brev får vi följa Alex detektivarbete där han försöker gräva i sin morfar Sven och mormor Karins liv. Vi får redan tidigt insikten att Karin inte var kär i Sven utan att hon hade en annan kille vid sidan om, nämligen Olof Lagercrantz, pappa till Zlatans spökskrivare.
Boken är väldigt bra skriven och berättelsen flyter på bra. Så bra att Alex får mig att tycka en gnutta mindre illa om honom efter att ha läst boken. Den får hela 8/10 snobbiga kavajer.
|
| |
| Propagandaministern, Betyg 5/10 sammetskavajer |
I "Bränn alla mina brev" försöker Alex Schulman gå tillbaka i familjehistorien för att reda ut var all hans ilska kommer ifrån. Han spårar beteendet via hans mamma till hans morfar Sven Stolpe.
Tidigare texter jag läst av Schulman har varit inlagor på sociala medier och språket har mest varit nedsättande och föga imponerande. Här är det annorlunda, han skriver bra gripande.
Jag gillar som sagt språket, storyn ger jag inte lika mycket för. Huruvida Sven Stolpe var utsatt för otrohet eller inte är kanske intressant om man är hans barnbarn, men det är inget jag går igång på. Jag tycker också det känns aningen enkelspårigt att försöka hitta en viss händelse som är upphovet till all den ilska som skall ha spridits som ringar på vattnet genom generationer. Givet språket provar jag dock gärna någon annan av Alex Schulmans böcker. Jag förärar "Bränn alla mina brev" med fem stycken röda sammetskavajer. |
| |
| Raspberry boy, Betyg 5/10 sammetskavajer |
| I Bränn alla mina brev får man följa när Alex Schulman gräver i sin släkts gamla otrohetshistorier. Närmare bestämt hans mormors affär med författaren Olof Lagercrantz. Boken är en roman men skriven som om det är en biografi vilket gör det väldigt svårt att skilja på fiktion och sanning. Boken är väldigt lättläst och medryckande jag har dock svårt att svälja det faktum att det mesta som står boken kan vara påhittat när hela dramaturgin i boken bygger på att det är en sann historia. Som exempel kan man ta bilolyckan som i boken sker efter otrohetsaffären uppdagats och ska vara medveten och ge upphov till allvarliga skador. I verkligheten skedde den innan Alex mormor och morfar gift sig och var inte allvarligare än att de kunde gifta sig en månad senare. Boken får 5 röda sammetskavajer i betyg. |
| |